Nypremiär

(Bild: Kvinna i 12-lagers kimono från 1100-talet)
Jisses. Nog för att jag var beredd på att tiden skulle gå snabbt, (Jag har ju roligt) men nu är det helt ofattbart hur jag för x månader sen tänkte att jag kunde vänta en vecka med nästa inlägg på bloggen tills jag hade nån ny bild att lägga upp. Det är så mycket som händer och så mycket man funderar på, hela tiden tänker jag att "det här vore roligt att lägga upp på bloggen"
Jag tänkte skriva när jag låg sjuk på julafton och missade en skidresa. Jag tänkte skriva när jag njöt av sommarvärme redan i Mars och jag tänkte skriva alla de gånger jag pratat med någon intressant människa och fått en ny liten synvinkel på någon liten men än så intressant detalj. Men det bidde inte så.
Just nu sitter jag mellan två halvsovande japaner längst bak i ett seminarierum. Tyckte att 5 timmars seminarie på fackjapanska lät som ett utmärkt tillfälle att få något gjort.
Under mitt två månaders vårlov har jag tagit mer än 2000 bilder, och jag önskar mest av allt att tiden bara kunde stanna för en månad så jag kunde hinna redigera alltihop.
Hann med 3 olika badhus på 24 timmar och en snöfestival i Sapporo. Sen firade jag födelsedag i Korea och besökte kalla krigets sista frontzon, den mellan nord- och sydkorea. Därefter bodde jag två veckor hos en familj lång ut på landsbygden i södra Japan. De pratade inte ett ord japanska men vi kirrade det tillsammans och jag hade en underbar tid och nu fullkomligt bubblar jag av glädje varje gång någon japan berömmer mig för min japanska. (de må säga det av artighet men jag suger åt mig som en svamp - förut visste jag ju att det var lögn) Och bäst av allt, sista dagen innan jag åkte fick jag följa med på ett traditionellt japanskt bröllop!
Samma dag som jag kom hem hann jag packa upp, tvätta, skriva på för stipendiet, packa igen, ta tre djupa andetag och sen for jag iväg till Kyoto för en vecka.
Det japanska folkets kärlek för Körsbärblommningen, sakura, är något som saknar motstycke och det är lätt att svepas med. Således var det med stor oro jag åkte till Kyoto en vecka innan april, som anses som den månad då blommningen brukar komma igång just där. Att missa en sån grej, dessutom tillsammans med sin nyfunna flickvän, vore lite som att missa sin egen nobelprisfest.
Men, precis som jag haft tur med typ allting annat det här året hade jag även tur den här gången.
Och nog är det något att se alltid, både sakura och Kyoto. Mer om det senare.
Sen hann jag plugga lite innan det var det var dags för Golden Week, en samling helgdagar som, om de infaller lämpligt, kan bilda en mastig semestervecka från en helg till nästa. Nu var det inte riktigt såpass, men jag hann med en tur till Tokyo igen. Och jag vill redan dit igen.
Nästa vecka ska jag helt oförskämt smita iväg med några vänner till Guam, en söderhavsö mitt ute i ingenstans. Halva ön är en amerikansk militärbas, resten är en enda stor beach-resort.
Hemma i Sverige har ni väl fått sommarlov vid det här laget, för mig dröjer det tills slutet av Juli så jag skäms inte ett dugg =)
Jag har satt igång på riktigt på labbet den här terminen, en tidig dag går jag hem vid åtta på kvällen, desto oftare stannar jag till 22, 23, typ fem dar i veckan. Och det går frammåt, oftast.
När jag skriver det här är det två månader och tio dar tills jag blir tvungen att flytta hem igen. Förutom svenskt bröd och katten är det inte mycket jag saknar egentligen. Fast det ska man väl inte säga...
På återseende, alldeles snart. =)