Guam

Mitt sommarlov börjar den 28 Juli och slutar (senast) 8 augusti då vi har avslutningsceremoni. Dessförinnan är det nog bäst om jag hunnit packa mina paltor och städat ur rummet. Sen åker jag hem typ den 10e.
Så det var utan ett uns skam i kroppen som jag åkte iväg på en smygsemester till söderhavsön Guam med några kompisar förra veckan. Förväntningarna var höga.
Guam ligger typ halvvägs mellan Papua Nya Guinea och Japan, mitt ute i ingenstans. Förutom under regnperioden är vädret alltid vackert. Tror jag. Det är ju en paradisö.
Den ägs av USA och en stor del av ytan hör till militära baser. Den andra sysselsättningen är turism, typ 80% av alla turister är japaner. Tror det är för japaner ungefär vad Mallorca eller Kanarieöarna är för svenskar - alla känner till det.
Oj vad varmt det var! Jag klev ut från flygplatsen klockan 04 på morgonen och taxichaffisarna satt utanför och väntade i hawaiiskjorta (guamskjorta?) På kvällarna var det runt 28° och jag vet inte hur varmt på dagen, och fuktigt. Min taxichaffis frågade om jag var intresserad av en Happy ending varpå jag fick förklaringen att det börjar med massage och slutar med... mm det du.
Det var nu inte så högt på listan av prioriteringar, jag var nöjd om han kunde ta mig till hotellet.
Inte nog med att han förmodligen tog en väl lång väg för att komma fram, eftersom dollarsedlarna är så förbaskat lika råkade jag förväxla en en-dollarsedel med en hundring... Surt. Försökte trösta mig med att det hade blivit ungefär lika dyrt i Sverige men det bet inte riktigt.
Hursom, stranden var underbar! Det där klarblåa vattnet...vykortslikt.
Längs med huvudstråket var det naturligtvis mäkta turistigt. Alla stora varumärken trängdes (japaner älskar märkesprylar, var och varannan student har LuisVuitton-plånbok) och mellan dem diverse sjaskiga nattklubbar etc. Att hyra grejer eller göra aktiviteter, typ surfa, vattenscooter etc. var lite smådyrt så vi nöjde oss med soldyrkan, shopping, en tur till K-mart och junkfood. På onsdagen var vi två som hyrde cyklar för att ta oss till en lättare vandringsled, men min kompis föll i en kurva och fick åka till sjukan för att sys. Jag frågade hur många stygn och fick till svar att det gick åt fyra paket sutur...600 dollar slutade det på och då fick han studentpris. Surt.
Men han(vi) lärde oss vikten av reseförsäkring (det hade han inte). Indrivaren var en hemskt trevlig och mycket pratsam prick, det slutade med att han skjutsade oss till sitt hem och bjöd på en påse hemplockad mango - det stod ett gäng maffiga mangoträd på hans bakgård. Det kan man ju knappt drömma om!
Det vi saknade var ett körkort. Man hade kunnat hyra bil för inte mycket mer än för en cykel och det hade blivit så mycket roligare. Utan bil eller dyra gruppresor på ön är man nästintill orörlig och förvisad till allt det turistiga. It's Amerika.
Så jag var rätt nöjd efter tre dar, de andra stannade fyra. Rejält välgrillad och en aning bakis tog jag 04-flyget tillbaks till Osaka. Eftersom dagen var ung passade jag på med en dagstur till Nara, Japans första huvudstad. Väldigt lustigt ställe. De har ett enormt parkområde där rådjur springer omkring vilt, utan inhägnader. De var nu i det närmaste tama och ständigt på jakt efter mumsbitar från turister, varför bemöda sig att äta gräs när man kan bli matad med kakor? Överallt såldes speciella rådjurskex som man fick mata dem med. Det var en upplevelse. Jag var helt nöjd med att bara promenera runt ett par timmar fram tills eftermiddagen. En av de mysigaste platserna i Japan och mångas favorit.
På återseende!
/J