Im a legal alien!

Nä jag gav upp engelskan, det var lite jobbigt ändå.
Oj så fort två veckor passerade, allting känns nyss men bloggen är evigt passé vilket jag lägger märke till varje gång jag kikar in för att läsa kommentarer. Men så har det ju hänt dubbelt så mycket också, brace yourselves;
Okej så jag har klättrat upp för ett berg, således kvalat in i ett bergsbestigargäng och funderar starkt på att skicka efter mina kängor. Och en flaska punch. Funnit en skara fotoentusiaster och hoppas på att styra upp något i den vägen också. Sen var det en måttligt häftig dansuppvisning på en skola, en massa festande och en massa nya japanska vänner (åtminstone småbekanta poster i diverse kontaktlistor - och mina ego-pr-playful style-visitkort går åt som gratismat på en studentbjudning)
En fredag testade jag att bara ta det lugnt och kura på rummet. Fick inte ett mail/mms/sms på hela dagen och kände mig genast rysligt ensam. Nuförtiden kan man känna sig ensam av att sitta själv på bussen. Mobilen går varm. Har knappt gjort ris i köket på två veckor.
Mer onsen, en sväng förbi en whiskyfabrik (och de snålade inte på drickat!) och så en J-popkonsert. J-pop är den smånya glada och glättiga japanska varianten av popmusik. Jag vet inte om just denna konserten var ett undantag men det var helt klart ett nytt koncept. Den hölls nämligen i en konserthall/auditorium vilket innebar numrerade platser och mjuka fotöljer.
Förvisso stod alla upp och klappade händer under hela konserten (orka!) men det kändes fortfarande lite smålamt. Jag såg en lycklig parvel som fått plats på första bänk och jammade järnet men det var den enda. Själva konserten var särdeles bra och jag saknade verkligen min kamera som de lyckades lura av mig i entrén. Leta efter いきものがかり (ikimonogakari)

En annan lustig grej, jag var på Sendai's förmodligen enda irländska pub. Sades ha varit ett populärt tillhåll för gaijin internationellt folk och engelskbegåvade japaner. Jag hann dock bara till avslutningspartajet innan stället stängdes. Det lustiga var inte det faktum att puben var irländsk, utan snarare det...hrm japanska sätt som baren var organiserad efter. Man köade nämligen fram till den enda kassan, beställde och betalade för det man ämnade dricka och fick så ett kvitto med könummer, varpå man ålade sig fram till själva bardisken, väntade tills man fick syn på ett bekant antal glas med bekant innehåll och bytte slutligen kvitto mot dricka.
Detta tycktes innebära en synnerligen stressfri situation för barpersonalen, som dessutom gjorde sig besväret att servera folk vid borden! I en fullkomligt fullsmockad pub! Mest stressad var nog jag i det här fallet. En guiness kostade ungefär studentpris men smakade inte riktigt lika bra som i källaren på Uplands. Och stämningen var på topp så roligt var det.

Desto vanligare är nog konceptet att ha roligt först och pröjsa sen (och själva betalningsmomentet brukar inte heller dra ner på stämningen). Jag bekantade mig snabbt med begreppet のみほだい (nomihodai) som innebär att man under en viss tid, vanligtis två timmar, får beställa vad man vill och hur mycket man vill från drinkmenyn och betalar därefter ett fast pris, nånstans runt 100 SEK. Flat-rate drinking. Det tär hårt på den skandinaviska kontingenten...
Kan kombineras med mat eller kareoke. En gång var vi på Shabu-shabu tabehodai. Samma grej, två timmar, fast pris men denna gång var det kött som bjöds. All you can eat meat.
Shabu-shabu är en måltid där man doppar ytterst tunt skuret kött i kokande vatten med grönsaker, swichar runt det ett tag och doppar i sås innan man äter. Fantastiskt gott!
Såpass att man mycket väl kan sitta och äta i flera timmar. Emellanåt smyger de in en tallrik nya grönsaker mellan köttallrikarna, och så håller man på.
Japanerna är dessutom mästare på att producera bra kött. En och annan bit kotunga har väl slunkit ner också.
För tillfället viskas det allt oftare om ett ställe som har tabehodai på tårtor och kakor...
Och så är det ju 7-timmars kareoke med gratis läsk och mjukglass. Hittils har jag mjuknat efter 3.

Idag var jag och hämtade ut mitt japanska ID-kort, kan nu stoltsera med att vara certifierad alien. (Alien registration certificate) Hittils har polisen mumlat bryskt när jag presenterat mitt svenska ID-kort =)
Jo och så blev jag känd i tv när jag flanerade på konstutställning senast: Länk