Reflections

Nu börjar man ju så sakteliga sjunka in i hela grejen med Japan, man kan i alla fall föreställa sig att man gör det, och det är en del lustiga grejer jag lagt märke till.
Bland det första jag tänkte på var att det inte finns några papperskorgar i stan. Typ ingenstans. Man undrar ju vart allt skräp tar vägen, för på gatan ligger det inte.

Köer
Japanarna älskar köer mer än vi gör! Det allra roligaste är när
riktigt många personer ska upp för samma rulltrappa. Man hade ju kunnat tro att folk trycker ihop sig så tätt som möjligt för att komma upp fort men så är inte fallet. Nej genast bildas en lång smal kö och man väntar snällt på att kliva på, en och en i taget, gärna på vartannat trappsteg. En och annan tonåring och businessgubbe slinker förstås förbi och går upp vid sidan om, men de flesta står.
Och har du nånsin sett en perfekt en-och-en kö slingrandes framför busstationen, 10 min innan bussen överhuvudtaget kommer?
Och eftersom de har vänstertraffik så är det omvända spelregler i rulltrappan också, om det inte är kö så ställer jag mig fortfarande spontant på högersidan och förvirrar de som vill gå förbi.

Ute på gatan är det ännu värre. Du vet hur det är när man håller på att gå in i någon som går åt motsatt håll. Du väjer vänster, den andre väjer höger, båda kör tvärt om och så håller man på så ett tag tills det löser sig. Jag får den grejen typ en gång i timmen. Och det blir nog inte lättare av att man är van vid höger- resp. vänstertraffik.
Och så känns det som att man går mot strömmen rätt ofta också.
Tidvis tassar man omkring som ett skrämt djur längs med varje vänsterkant man kan hitta. Jag som trodde jag var stadsvan...

Jag har börjat tänka på engelska ibland också. När jag väntade
på Shinkansentåget tänkte jag gång på gång "That is so totally cool". Dels den absurda längden på tåget. Dels faktumet att städpersonalen väntar på perrongen och bugar när tåget kommer, går in och gör sin grej och sen radar upp sig på perrongen och bugar för passagerarna innan de försvinner. Och sen var det en sista grej som tog ett tag att klura ut. Överallt på perrongen fanns det nämligen tejpade gångar i flourescerande grönt och rött, med pilar i dem. Har sett något liknande på tunnelbanestationerna där gula linjer indikerar om man ska hålla till höger eller vänster, så folk slipper krocka hela tiden.
Men här pekade pilarna åt samma håll.
Till slut kom jag på att tågen har "green seats" motsvarande business class. De tejpade markeringarna visade var man skulle ställa sig och köa för att hamna precis framför en dörr, var klass för sig även om båda ska in genom samma dörr. Inget lämnas åt slumpen.
Var tvungen att busa lite genom att dumpa mina väskor längst fram i min köbox eftersom jag var tidig, och sen kliva bort en bit för att fota.
Mycken förvirring följde när folk började trilla in, det är tydligt att det inte är "rätt" att paxa plats och sen gå därifrån. En del prövade att stå lite framför och lite på sidan. Men köboxens linjer gick inte att ta miste på, den slutade precis framför mina väskor och man vill inte gärna stå ensam utanför kön, så tillslut hade jag en beskedlig svans efter mig när jag fotat färdigt.