tag:blogger.com,1999:blog-16062520110563374222024-03-05T18:44:19.797+09:008 timmar tidigarePå en plats långt borta...Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.comBlogger19125tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-50143569426426942792011-05-23T10:43:00.003+09:002011-05-23T10:55:41.665+09:00Wazuka tea-trip<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFTYz68eOya5RQN3KhW6uWHcqb4Qb8Z6DTRnsUHF3gpf_N11oMF23t1WPDKUn1SioAgoX7Sb13gDZGTM7GfyKfJUs-GSdvY5N7VCNzUW2ij6y5lS5gAtw4ipe_zLjCaRFdr5N_i59bezMh/s1600/Wazuka-0015.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 320px; height: 238px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFTYz68eOya5RQN3KhW6uWHcqb4Qb8Z6DTRnsUHF3gpf_N11oMF23t1WPDKUn1SioAgoX7Sb13gDZGTM7GfyKfJUs-GSdvY5N7VCNzUW2ij6y5lS5gAtw4ipe_zLjCaRFdr5N_i59bezMh/s320/Wazuka-0015.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5609722014473798434" border="0" /></a>I lördags var jag med på en tur till Wazuka i Uji, ett av de stora tedistrikten i Japan. Vi fick plocka vårens första skörd, ”First flush” på en ekologisk odling, äta lyxlunch med te-tema och lära oss tebryggning av den högre skolan. <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Just den här sortens tur har jag velat göra länge. Nog för att man kan hitta till en teodling själv och ta lite bilder, men jag ville lära mig lite mer och för två veckor sen råkade jag se en notis med en inbjudan. När jag anmälde mig var alla platser redan fulla (jag mailade dessutom en dag försent) men kvällen innan var det en dam som ringde och sade att det blivit en plats ledig och att jag kunde få följa med. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Turen ordnades av<a href="http://www.geocities.jp/kamogawakai1984/"> Kamogawakai</a>, en grupp av 25 damer som anordnar utflykter eller besök på olika ställen i Kyoto en gång i månaden för kulturellt utbyte, ordnar lite tolk och översättning på engelska, och bjuder in utlänningar i Kyoto. Det var ett gäng utbytesstudenter, men fler med varierande bakgrund, alltifrån hemmafruar till proffessorer. Roligt med en blandad skara. Det var tillochmed en svensk tjej från Uppsala med, som var här på utbyte. Nästan alla talade japanska i någon mån och var glada för en chans att öva. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Först var det teplockning. Alla fick varsin korg, och en man visade vilken del av busken man skulle ta, de yttersta tre bladen på varje skott, och hur man skulle använda det rätta knycket när man plockade. Eftersom vår odling (en ganska liten plätt) var ekologiskt odlad var det helt okej att smaka på bladen. Det märktes att större och grövre blad smakade annorlunda än de riktigt små och späda. Inte direkt bittert, ungefär som någon typ av sallad. Under ett år skördar man tre gånger; vår, sommar och höst, men det är den första skörden, sk. First flush som används till de finaste teerna. Förmodligen blir bladen grövre och mindre smakrika frammåt hösten. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det var ett väldigt fint område, mycket berg, här och där täckta av ytterst jämna rader av ljusgröna tebuskar. Tyvärr var schemat späckat, så jag hann inte ta så mycket bilder som jag hade velat, men det var så fint att jag kan tänka mig att åka tillbaks bara för att flanera omkring och titta. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Vi fick lunch på ett traditionellt ställe med låga bord på golvet. Man fick ett stort sätt med olika små rätter, många med någon form av teblad inblandade. Gott och lyxigt. Därefter visade <a href="http://www.geocities.jp/waduka_teafriends/">Wazuka Tea Friends</a> hur man kunde variera mängen te, vatten, temperatur och dragningstid för att dra fram olika smaker, så att man skulle kunna brygga sitt te precis så som man vill ha det. Alla hade varsitt litet set med allt som behövdes. Vi gjorde 5 dragningar på samma teblad, med ökande temperatur, kortare tid, och mer vatten och det var fortfarande massor av smak och färg kvar i sista koppen. Innan vi drack upp femte koppen bad instruktören oss till allas förvåning att mumsa i oss tebladen! A- och B-vitaminerna var nämligen kvar och de var ju synd att kasta bort. Det var riktigt späda blad från årets skörd, inga dåliga grejer, så jag tyckte det var helt okej. Man fick även prova att äta dem tillsammans med någon typ av vinäger. Det var inte heller dumt, men min granne tyckte det var synd på den goda vinägern att man var tvungen att blanda in tebladen. De hade förresten fantastiskt gott vatten där ute på landet, för mig smakade det nästan som sockervatten. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Alla teblad som vi plockat fick vi behålla och ta med oss hem, så innan vi vände hemmåt förklarade teproffsen hur man kunde bereda och torka bladen hemma för att kunna använda dem till te. I Japan ångas teet efter plockning för att stoppa oxidationen och förhindra att bladen blir bruna (svart te, typ english breakfast) Hade man ingen ång-kastrullgrej hemma gick det bra med microvågsugnen :)</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Sen kunde man torka bladen långsamt i stekpanna, men man skulle samtidigt gnida och rulla bladen. Så jag pillade och fixade när jag kom hem, och resultatet blev riktigt bra. Det tar mycket längre tid för bladen att mjukna och släppa ifrån sig smak, men det smakar ljuvligt och bladen håller sig härligt gröna och fräscha, och räcker till långt fler bryggningar än köpe-te. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Roligt att kunna njuta av lite handplockat ekologiskt first flush från trakten där man bor en söndagmorgon :)</p>Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-13307654772121954062011-05-15T16:38:00.003+09:002011-05-15T18:06:50.352+09:00Boende, "<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhf1a493riO0o182DZUadyoJ_xZjpz0IPHNVtXUMgbFEm-P2Z9BzffcO9sYwkKVcY2QFTp8lnMfBk-Ff584qwBYfp6mRWk546cBO2jJ1T3lhrVBtfMGINd92PU7wxA1VV-Dx_zMiNjmyKQJ/s1600/Moo-0050.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 138px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhf1a493riO0o182DZUadyoJ_xZjpz0IPHNVtXUMgbFEm-P2Z9BzffcO9sYwkKVcY2QFTp8lnMfBk-Ff584qwBYfp6mRWk546cBO2jJ1T3lhrVBtfMGINd92PU7wxA1VV-Dx_zMiNjmyKQJ/s320/Moo-0050.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5606860286990136594" border="0" /></a><br />Jag hasade mig ner till "Lounge:en" efter lunch idag i hopp om att få tag på lite internet. Möttes av en skylt som informerade om att internet var avstängt i en vecka på grund av fildelning. Det var iof inte till någon större förvåning, för lite mer än en vecka sen satt jag och kurade i studierummet (där det finns internet via kabel) nästan en hel dag - under hela dagen stod en dator brevid mig med två externa usb-diskar och purrade, det var knappast för att ladda batterierna.<br />Hursomhelst, jag hade uppenbarligen akut internetbrist, så jag provade mitt sista kort i rockärmen - ett McDonald's precis i närheten. Hade hört att de brukar ha gott om uppkopplingsmöjligheter, i alla fall i Japan. Bingo! Det är inte gratis för alla, men jag har tillgång via min teleoperatör. En app på telefonen var allt som behövdes. Trevligt att inte behöva åka hela vägen till labbet (en knapp timme) för att få lite kontakt med omvärlden. Donken var kanske inte mitt förstahandsval som stammishåla, men jag misstänker att det kan bli fler turer hit.<br /><br />Jag var ledig första veckan i maj, Golden Week kallas den i Japan. Det är ett gäng olika helgdagar, som alla styrs efter lite olika regler (typ första måndagen i månaden, x antal dagar från fullmåne osv) så de hamnar lite olika från år till år. Ibland är de utspridda, och japanska företag verkar inte generösa med klämdagar, men i år låg de väl uppradade från ena fredagen till och med följande torsdag (ej klämdag på fredag!) Jag passade på att ta lite cykelturer, bla.a till Uji, ett av de stora tedistrikten i Japan. Och så hade jag precis fått kängorna hitskickade från Sverige, så det blev två heldagsturer i bergen kring Kyoto. Har en lonelyplanet-bok som jag fick sist jag var här, "Hiking in Japan" som har fantastiskt mycket och bra information.<br /><br />Igår var jag inne i stan för att börja leta efter en lägenhet, tänkte ha ett nytt boende fixat när Josse kommer hit i september. Det var en positiv överraskning, verkar finnas gott om lediga rum att välja på inne i stan, nära de tågstationer vi vill bo vid, och det verkar som att det är först-till-kvarn som gäller - hittar man en lägenhet man vill ha hör man av sig till hyresvärden och sen rullar det på (förmodar jag). Tidigare var jag rädd att alla hyresvärdar krävde 2-årskontrakt, det står nästan alltid så i annonserna, men det verkar oftast gå att lösa om man bara ringer och frågar. Två rum o kök på 36 kvadrat några minuter från stationen kostar runt 4700 SEK i månaden. Fick även tips på en firma som hyr ut allt möjligt från möbler till tvättmaskiner, skönt att slippa köpa och framförallt krångla med att sälja när man ska åka hem. Nu gäller det bara att hitta det perfekta stället, svårast av allt är nog att välja...Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-2340557821322250052011-04-28T17:29:00.000+09:002011-04-28T17:30:16.504+09:00Japanska konversationer<style type="text/css">p { margin-bottom: 0.21cm; }</style><p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Jag tog en sväng till universitetsbiblioteket häromdagen för att se efter vad som fanns inom ämnet organisk kemi, skrivet på engelska (en knapp hyllmeter). På en annan hylla i engelska hörnan hittade jag några böcker om japanska och började bläddra lite. I en gammal bok, "How to speak politely in Japanese" hittade jag en del intressanta utläggningar:</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det verkar som att engelskan och japanskan har lite olika modeller för hur en konversation ser ut. De förklarade det såhär: I engelskan har man ofta en dialog, där person A gör ett uttalande, en åsikt, person B svarar med en annan osv. I japanskan har istället ofta något som kan liknas vid en delad monolog, där båda personerna växelvis deltar i att slutföra en tes. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">En aspekt av detta kallas Aizuchi: </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">"about every 20 syllables, the speaker slows down and softens his speach to give room for the listener to respond with an aizuchi-word." </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det motsvaras väl i svenskan av ord som "mhm", "jaha", "jo det är sant" men i japanskan verkar det vara en väldigt viktig del av konversationer. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">"the absence means that the listener has not understood or does not want to continue the conversation. "</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Så om man inte fyller på med några ord vid givna tillfällen så blir den som pratar snart orolig och obekväm. Och här var en riktigt lustig observation:</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">"Sometimes the listener changes his aizuchi words from more polite ones to less polite ones to show that he is so absorbed in what the speaker is saying that he has forgotten all considerations of politeness."</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Men den kanske största skillnaden är att det i japanskan betraktas som ett tecken på aktivt lyssnande och intresse när man avslutar någon annans meningar, medan det i engelskan ses som ohyfsat annat än om den som talar uppenbarligen söker efter ord. Det stod att man i Japan ofta trivs tillsammans med personer som har liknande erfarenheter, och det är just i de situationerna som man bäst kan gissa vad den andra personen håller på att säga, och således avsluta varandras meningar på rätt sätt. Och när man kan göra det, då känns det fint. Höjden av feel-good är när en hel grupp kan delta i samma konversation och fylla i varandras uttalanden, hela tiden med saker som de andra kan hålla med om, typ: (a):”hm, klockan börjar bli..” (b):”...lunchtid, ska vi gå ut o äta på...” (c):”..Nisses på hörnet, de har ju soppa på torsdagar”</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det stod också att vad vi västerlänningar uppfattar som att prata i ofullständiga meningar snarare ses som en artig inbjudan till övriga att avsluta meningen, och på samma gång ge dem möjlighet att uttrycka sina egna åsikter eller viljor. På ett kontor skulle någon kunna säga:</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">”Teet är klart så...” så att någon skulle kunna svara ”ja då dricker vi te!”</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Men ännu bättre vore att säga: ”Teet är klart men...” så att chefen <u>skulle</u> kunna svara ”...just nu är det lite mycket att göra, så...” ”...det passar bättre lite senare, jag förstår” Det gäller att vara indirekt. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">På tal om indirekt, att nämna precisa antal, tider och liknande är heller inte så artigt. Även om man vill ha precis fyra äpplen så ber man om ungefär fyra, för att lämna lite marginal åt lyssnaren. På samma sätt säger man att man kan ses ungefär imorgon, eller att man behöver låna ungefär 349 kronor till en bok man vill köpa. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Slutligen är man tydligen sällan tackam, bättre då att be om ursäkt. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Har man varit gäst hos någon ber man så mycket om ursäkt för att man tagit upp tid och plats, eller för att man stannat alldeles för länge och ställt till med besvär. På detta svarar värden att den är ledsen att den inte kunde uppbringa bättre underhållning eller godare mat än det som bjöds. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Fast man menar ju tack egentligen. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Och så den lämpliga frasen för att tacka för senast:</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">"Senjitsu-wa shitsure-itashimashita” (lit. I was rude the other day) :)</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Från och med imorrn har jag 10 dagar ledigt. Vet inte vad jag ska ta mig till. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det kommer nog lite bilder snart. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Hälsningar</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">/Jonas</p>Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-71094610284127691222011-04-15T18:31:00.003+09:002011-04-15T18:34:49.956+09:00Nya vardagen<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmwmoFzCVv6wTXQkx9aCkgE-_Qz4a6oU4BqtOGjj9L-r3G9Fcpo0784tOHvrhRTGdWzPhvwCMlhTmX49kiiZuVfN44BBeZgWTw3SvnshWh_nRxAALaFZ82_4ZIdaWralGWFY2NiCieFKqT/s1600/IMAG0080.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 320px; height: 191px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmwmoFzCVv6wTXQkx9aCkgE-_Qz4a6oU4BqtOGjj9L-r3G9Fcpo0784tOHvrhRTGdWzPhvwCMlhTmX49kiiZuVfN44BBeZgWTw3SvnshWh_nRxAALaFZ82_4ZIdaWralGWFY2NiCieFKqT/s320/IMAG0080.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5595741047880664802" border="0" /></a><br /> <style type="text/css">p { margin-bottom: 0.21cm; }</style> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Senaste tiden har jag haft färre och tillfällen att komma åt internet. Jag har ju ingen anslutning på rummet (kräver helårskontrakt) och det fria trådlösa nätverket i allrummet är numer oftast överbelastat. Så nu är labbet min enda tillflyktsort. Och det är väl som sig bör...</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Sedan sist har jag hunnit börja mina kurser, kommit igång på labbet och träffat ett par nya vänner. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Varje kurs består av ett 90min-pass i veckan under en termin, så man läser en lagom mängd kurser samtidigt, och så dunkar man igenom lika många sluttentor innan man får gå på lov. På min kurs i avancerad organisk kemi är vi två stycken, jag och en japansk tjej som vill förbättra sin engelska. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">På sistone är det tydligen något som alla japanska företag frågar efter – engelskakunskaper. (Utlänningar kommer dock inte undan så lätt, bland dem mäts man förstås efter sina japanskakunskaper) På materialkemikursen är vi tre, en fransos och en mexikan. Annars har jag knappt sett en enda västerlänning på campus. Det engelskspråkiga masterprogrammet är uppenbarligen hyffsat nytt, hittils är det nog mest studenter från Kina och Korea som vågat sig hit. Man känner sig lite som en pionjär. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Labbet var lite av en förvåning. Vi sitter tio personer vid ett långt skrivbord längs med ena väggen, precis bakom är det öppna bänkar för kemikalier och allmänt pill, och i ena hörnet står två gigantiska gamla dragskåp. Det blir lite bullrigt, men luktar oftast inte så illa. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Skiljer sig ju lite från Uppsala, där alla hade varsitt dragskåp, allt förvarades i ventilerade skåp och man hade skrivbord i separat rum. Att äta eller dricka inne på labbet var förbjudet, blotta tanken på det har alltid gett mig en konstig känsla i magen. Nu smusslar jag glatt chokladbitar från skrivbordslådan som alla andra – i alla fall de dagar jag inte stått vid dragskåpet. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Bilder på flickr.com/jspyro. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Japanerna undrar alltid om det inte är kallt i Sverige, och på sistone har jag börjat svara att jag aldrig frusit så mycket som här i Kyoto. När jag kom hit var det ju kallt mest jämt och det var väl mest för att jag hade med mig för tunna kläder. Nu har det ju börjat bli varmare, men det händer fortfarande att jag sitter med två tröjor och en jacka och fryser, inomhus! Som nu till exempel. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det är just det som är grejen, alla hus har tunna väggar och enkelfönster. Kallt ute – kallt inne och vice versa. Kring 10-11 i morse var det T-shirtvärme när jag knallade upp för backen till campus, och hyffsat lagom inne på labbet. Efter lunch kom det regn och blåst, och strax blev det kallt även inne. Ibland sitter man o fryser inne i klassrummet, och är glad när man får komma ut i värmen utanför. Men men, i augusti blir det viss uppmot 36 grader, då lär jag inte behöva frysa längre. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Vi fick en labb från hyresvärden häromdagen, där det står att man ska betala ett tillägg om ~90 kronor i månaden för att få använda sin air-condition under sommarmånaderna. Snåljåpar. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det senaste dagarna har körbärsträden börjat blomma över, de skära bladen fladdrar runt i vinden och lägger sig i rosa drivor här o var. Fint, o svårt att fånga på bild :)</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Hälsningar</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">/Jonas</p>Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-81230121898898181732011-03-26T11:17:00.003+09:002011-03-26T16:04:34.168+09:00Inflyttad<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLTi64UqRwzwMmT54Lp_Gi34u176lAWWogXXWG6ou77Z61qS01FKJBODLNqteXyL8iPXqOL42go8xvvvvGi5IuhThadP1uvWUP1VhmhSOrEce5T4LhOirloOvw8ocKO1HhBVxIxdk_C1K7/s1600/Moo-0002.jpg"><img style="float: left; margin: 0pt 10px 10px 0pt; cursor: pointer; width: 138px; height: 320px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiLTi64UqRwzwMmT54Lp_Gi34u176lAWWogXXWG6ou77Z61qS01FKJBODLNqteXyL8iPXqOL42go8xvvvvGi5IuhThadP1uvWUP1VhmhSOrEce5T4LhOirloOvw8ocKO1HhBVxIxdk_C1K7/s320/Moo-0002.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5588280065322411666" border="0" /></a>Jag har hållit mig väl sysselsatt sen jag kom till Kyoto. Eftersom min studentlägenhet var öppen för inflyttning först sen i tisdags bodde jag på ett hostel i en vecka. Första dagarna gick snabbt åt till att fixa ID-kort, telefon och bank. ID-kortet tog merparten av en dag eftersom jag blev skickad till tre olika ställen i stan, och de första två var fel. För att få öppna bankkonto krävdes (förutom intyg på ansökt ID-kort) telefonnummer, så det blev nästa steg. <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Telefonen</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Jag kände mig nyfiken på Android, så jag föll för en HTC Desire HD. Gick in på Yodobashi (största elektronikbutiken), hejade på en SoftBank-tjej (SoftBank är japanska Vodafone, enda teleoperatören som hade just min telefon) och sade att jag ville bli kund. Hade kollat vad det kunde kosta hos Telia i Sverige som referens. Allt gick fint tills hon summerade de olika månadsavgifterna och jag insåg att det skulle kosta motsvarande 550:- i månaden (ca 300:- hos Telia) Det blev en riktig kalldusch och jag sade att jag var tvungen att fundera igenom det där lite. Frågade lite hur det låg till med andra telefoner hos andra operatörer och det var på ungefär samma nivå. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Efter lite tänkande på kvällen bestämde jag mig för att köra ändå. Så nästa dag klev jag in och sade till en ny tjej att jag hade bestämt mig. Hon sade något om att det var ju roligt och att jag hade tur och nånting annat som jag inte förstod. När vi väl hade satt oss ner för att fippla papper förstod jag vad hon sagt. På väggen bakom henne satt en poster som proklamerade att just idag var det kampanjpris på just min telefon: 1 yen! </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det är nästan overkligt, framförallt med tanke på att jag fick min förra telefon av en snäll Ericsson-kille på flygplatsen när jag var på väg till Japan sist. Nu fick jag dessutom studentrabatt på abonnemanget, och något paketpris som drog ner månadsavgiften ytterligare, så det blev ett riktigt hyggligt avtal. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Fantastiskt trevligt att kunna kolla kartor på telefonen när man knappt kan läsa namnen på gator, om det ens finns namn. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Till sist banken. Hittade en som erbjöd internetbank, och andra bloggare sade att de hade bra service. Internetbank är annars högst ovanligt i Japan, vanligtvis får man sin räkning i ett kuvert, går till posten för att betala, och håller koll på sitt konto med en bankbok. Ja, bankbok, i papper. De har tillochmed en maskin som man stoppar in boken i och som skriver i den automatiskt, men internetbank, icke. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det känns roligt att ha fixat allt själv. Jag vet inte hur det gått till, mestadels har jag inte haft en aning om vad de pratar om, men med lite vilja och tålamod har jag tagit mig igenom helskinnad (och troligtvis inte helt skinnad).</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Sen hann jag med att ha lite roligt. En heldag spenderades på ett onsen, bad med vatten från varma källor. Det fanns ett fint utomhusbad med utsikt över bergen. Badade, åt, sov middag i vilrummet och badade lite till. Nästa dag åkte jag till en trädgård med massor av plommonträd, de blommade precis (ser ut typ som körsbärsblom). </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Tempelmarknad</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">På måndagen var jag på tempelmarknad, ungefär som en stor loppmarknad som bredde ut sig kring ett tempel. Riktigt skoj, mycket roliga grejer att titta på och gott om japansk torgmat. På vägen ut fastnade jag framförallt för ett gäng gubbar o gummor som sålde bonsaiträd. Fast för de flesta är man tvungen att sköta om för att de ska hålla sig fina. Pilla med ståltråd, klippa o ha sig. Det får jag ta och lära mig nån gång. Och hur får man hem dem på planet? (Jag har ju för vana att packa handbagaget fullt med allt som är tungt för att undvika övervikt på stora väskan =)</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Lägenheten</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">På tisdagen flyttade jag hit till Mukaijima Gakusei Center. Känns skönt att ha ett eget krypin efter en vecka i sovsal. Det är inget ställe som imponerar, annat än priset, kring 2'300 kr i månaden, men det passar mig fint. Huset är ca 25 år gammalt, och området känns som ett miljonprogramsområde, med uteslutande gråa 10 till 15-våningars lägenhetskomplex och ett litet centrum i mitten. Jag har inget internet på rummet (ska nog skaffa men det var lite smådyrt) utan får hålla till godo med det trådlösa som finns i det gemensamma allrummet. Det är rysligt kallt, är ju inte riktigt van vid att ha en AC på hela tiden för att hålla värmen (och så är jag snål =) </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det finns bilder på <a href="http://www.flickr.com/photos/jspyro">www.flickr.com/photos/jspyro</a></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Har hunnit skaffa säng, cykel, riskokare, 3 kg ris, fint te och en liten tekanna, så nu ska jag nog klara mig. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Tills vidare får microvågsugnen agera tekokare tills jag får mer pengar i maj. </p>Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-3113799472808522072011-03-15T23:27:00.001+09:002011-03-15T23:27:53.676+09:00Från en som var där (inte jag, en annan)<style type="text/css">p { margin-bottom: 0.21cm; }</style> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm; page-break-before: always;"></p><p class="western" style="margin-bottom: 0cm; font-style: italic;">Jag har flyttat in temporärt på ett guesthouse här i Kyoto och bor i sovsal med tre andra. Började genast prata med en trevlig tysk som precis kommit från Tokyo. Han var på praktik på ett kontor på 7e våningen i Tokyo när jordbävningen slog till. Jag ville förstås gärna höra hur det var:</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">”Det är ju inte ovanligt att det gungar lite ibland, så när det började gick jag genast bort till fönstret för att se hur de andra höghusen såg ut (det var typ 40-våningshus i området) Men medans det ofta är över innan man har hunnit fundera färdigt på om det har börjat, så blev det just den här gången långsamt värre, och värre, och det började gnissla och låta <i>innuti</i> väggarna, som det aldrig gjort förr. Och det blev värre, och ännu värre. Det var en absurt syn att se antennerna på toppen av husen svaja så aggressivt att man trodde de borde gått av för länge sen. En kollega sade åt mig att ta skydd under ett skrivbord. Annars tycker man ju som utlänning att det är lite spännande och roligt med jordbävningar, men nu började det kännas lite konstigt så jag lydde snällt. Och det fortsatte bli värre. Min chef, som talar tyska men har bott i Japan i mer än 20 år, bad till gud under sitt skrivbord... ” (typ här ryser jag lite)</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">”...men när allt var över och vi gick ut hade huset klarat sig bra, det var bara saker från hyllor som rasat ner. Väl utanför byggnaden kom strax ett andra skalv, och det var en märklig syn att se alla höghus omkring en svaja runt som geléklumpar.” </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Hans reflektion kring nyhetsrapporteringen och det som hänt var att det kändes taskigt att innerst inne veta att hundratusentals människor kämpar för att klara livhanken, medans det enda han själv under helgen fokuserat på är nyheterna kring kärnkraftsanläggningen. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Helt sant, den rapporteringen har ju till stor del överskuggat rapporteringen kring den mänskliga katastrofen. Än så länge har inte en kotte trillat av pinn av strålningsskador, och förmodligen kommer det heller inte att hända. </p>Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-8904756196440058202011-03-15T09:44:00.001+09:002011-03-15T09:46:49.194+09:00Bloggen återuppstår<style type="text/css">p { margin-bottom: 0.21cm; }a:link { }</style> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Mån 14 mars, ca 23:30 i Japan, 15:30 i Sverige</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><i>Redan under flygningen till Japan, och efter de första dagarna med min vän här i Osaka har jag fått många intryck och många gånger tänkt ”Det här måste jag blogga om!”. Men det har varit saker som varit helt orelaterade till Jordbävningen, och det känns ändå som att jag måste börja med den.</i> </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Runt 16-tiden landar jag i Osaka. Planet ska fortsätta med en del av passagerarna till Tokyo, men strax efter landningen ombeds samtliga att stiga av, eftersom flygplatsen i Tokyo är avstängd pga. jordbävning. Det är ju inte till någon större förvåning att jordbävningar inträffar i Japan, så jag himlar lite med ögonen till den trevliga grannen i stolen brevid, som ska vidare till Tokyo, önskar honom lycka till och hoppas att han snart kommer iväg. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">I ankomsthallen står en stor grupp japaner tätt samlade i ett för övrigt ganska tomt område. Jag tror först att de väntar på nån busstur, men sen ser jag att de är samlade kring en tv-skärm. Nånting brinner. ”Aha, säkert den där jordbävningen” - men jag har fortfarande svårt att tro att det är något vidare allvarligt. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Min vän, som skulle hämta mig på flygplatsen, meddelar att en tsunamivarning var utfärdad och att det inte var rekommenderat att fara ut och åka bil. Så jag tar bussen istället. (Jo, på bron mellan flygplatsen och fastlandet slog det mig att det var en lustig lösning, men jag förmodade lugnt att om bussen går så är det väl okej att åka)</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Först på bussen, när jag får ett sms från en vän i Sverige, inser jag att det är illa. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">I DN brukar det bara stå om Japan när de bytt premiärminister (lite drygt en gång om året) eller när det upptäckts att ett gäng 100+ :are egentligen gått hädan sedan länge medan pensionen plockats ut av företagsamma släktingar. (mindre nogräknade hade varit en bra beskrivning, men i det här fallet var ju 100-åringarna ännu mindre noga räknade). Hursomhelst insåg jag att det ska bra mycket till för att en jordbävning i Japan ska ha nyhetsvärde i Sverige. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">När jag kom fram till min vän och hans familj, där TV:n stod på hela kvällen och konstant visade nyheter från det drabbade området, fick jag veta att det var den kraftigaste jordbävningen sedan mätningarnas början, den värsta på 100 år, att den slog till bara två timmar innan jag landade, och att Sendai, där jag bott i nästan ett år, är nära nog det värst drabbade området. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Men det är först nu två dagar senare som jag känner mig verkligt berörd. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Tanken har slagit mig att det är typiskt att jag missar en historisk händelse med två timmar. Även i Osaka kändes det rejält berättade min vän. Inte något ettrigt skakande, hoppande utan ett långsamt rullande, svajande, som en kraftig sjögång, och som varade ovanligt länge, typ två minuter. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">I nyhetskanalen på TV:n blinkar det och plingar så fort ett jordskalv registreras, och sändningarna avbryts för en stund med information om vilka prefekturer (län) som drabbats och om det eventuellt är någon risk för tsunami. Så man är väl medveten om att det har fortsatt skaka, och att det även varit skalv närmare Tokyo. Här har det dock inte känts nånting överhuvudtaget, så det är nog därför jag har haft en viss distans. Det är ju den vanliga media-distansen. ”Brist på mat, filtar och vatten – okej, det var ju illa, samma visa varje gång. Hjälpen kommer, sen blir det bra”</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Men idag har situationen riktigt sjunkit in och för första gången kan jag känna att det är riktigt riktigt illa. Hela familjen satt och tittade på kvällsnyheterna, de gick igenom antalet saknade ort efter ort, län efter län, och det var ingen av oss som var oberörd. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Jag får sova helt själv i mormorns hus några kvarter från huset där min kompis bor, för mormorn har blivit lite glömsk och fått flytta till ett hem. Det är ett gammalt hus med tunna väggar. Det finns en katt som ofta jamar utanför, men ibland har jag varit helt säker på att den lyckats ta sig in i något rum i huset. Det är ingen värme på i huset, enligt japansk tradition finns det istället en liten värmare i varje rum, som man slår på när man är där, och slår av när man går ut. Men jag är den som gärna brassar på en massa värme om man ändå snart ska ut, så det är ruggigt kallt. Jag har två tröjor och tunn jacka när jag går ner och borstar tänderna. Jag har två täcken och då blir det varmt, men första natten hade jag en arm utanför och den blev så kall att jag knappt ville ha in den under täcket (sen satte jag på värmen lite försiktigt).</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Så när jag hör att man i Sendai är utan el, utan gas, utan bränsle, då förstår jag att det måste vara riktigt kyligt. Det ligger dessutom en bra bit norrut. På nätterna blir det runt noll, på dagarna runt 5, under 10 grader. Och i Sendai verkar många hus ha klarat sig hyffsat, längre norrut är ju allt helt ödelagt. Inte ens sjukhusen har längre någon värme. Där det finns vägar och bilar har bensinen på sina håll tagit slut. I landet som förmodligen uppfann konceptet 'lean production' (inga stora kostsamma lager, istället kommer varor till butik/fabrik precis när det behövs och så mycket som behövs) dröjer det förstås inte länge förns maten tar slut på hyllorna. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">I delar av landet (typ länen kring Tokyo, inte ända ner hit till Osaka) ska nu elen börja ransoneras mellan olika områden, med 2-3 timmars strömavbrott i taget som cirkuleras mellan områden och prioritetsgrupper (sjukhus, trafikljus=hög prio, gatubelysning=låg prio) för att man ska kunna in ström i de drabbade områdena. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">De vänner jag har fått kontakt med i Sendai har sagt att de lever, men att de knappast kan säga att det är ”OK”</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Jag ryser.</p><p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Nyttigt att för en gångs skull få en känsla av vad det är att hamna i en katastrof. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Skönt att skriva av sig. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Det kommer snart mer. </p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">/Jonas</p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;"><br /></p> <p class="western" style="margin-bottom: 0cm;">Här finns förresten en mycket bra artikel angående kärnkraftsverket som pajade: <em><a href="http://bit.ly/joehmen">http://bit.ly/joehmen</a></em></p>Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-91019164075915134832008-06-24T22:39:00.003+09:002008-06-25T18:40:01.635+09:00Mat<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj61mwYLaZ4lcpY1x4U6Wh68Cgmn4rj0WyQj4BpeTTMhSb4_ARD8D9V9v65Gtn85tnAeEYzTOg3U9nb5diwzpHHWBBwWKC6S4KFfYgIBWRtwKo9xiAKXC4Vnp09eN20JdNulDykeUXs05xK/s1600-h/Sushi-01-2.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj61mwYLaZ4lcpY1x4U6Wh68Cgmn4rj0WyQj4BpeTTMhSb4_ARD8D9V9v65Gtn85tnAeEYzTOg3U9nb5diwzpHHWBBwWKC6S4KFfYgIBWRtwKo9xiAKXC4Vnp09eN20JdNulDykeUXs05xK/s200/Sushi-01-2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5215751349849074674" border="0" /></a>Det var en lustig sak jag fick höra av en av mina Japanska vänner när vi pratade om Svensk mat.<br />I Japan äter man inte kräftor. Tvärtom, de kan snarare ses som husdjur!<br />Jag har iof hört att man inte äter dem i Turkiet heller, de exporterar rubbet. Och vår Japanskalärare har fugu, Japansk giftig blåsfisk som husdjur. Men att man överhuvudtaget inte äter kräftor kom som en smärre chock. Det är nämligen inte särskillt mycket man <span style="font-style: italic;">inte</span> äter i Japan.<br />Att äta goa grejer, även om man ibland kan få pröjsa lite mer, har börjat bli lite av ett intresse sen jag kom till hit. Så jag är förstås lite extra glad att jag haft chans att testa allt som jag har. Med så många hemmafruar är det knappast förvånande att matkulturen är så populär och utvecklad. Det finns otroligt mycket spännande att sätta i sig, och då har jag inte ens börjat prata om avdelningen Sötsaker!<br />Här är några erövringar under året:<br /><span style="font-weight: bold;"><br />Kyckling-sashimi</span><br />Rå kyckling i fina, välputsade bitar som man doppar i nån sås och äter ungefär som om man äter rå fisk. Minns tyvärr inte riktigt vad det var i såsen, men gott var det.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Tonfisk-natto</span><br />Natto är en slags fermenterad (rutten) böna, lite som Japans motsvarighet till surströmming dock med något svagare odör. Under fermenteringen bildas ett slags superslemmigt klistrigt slem som kan dras ut till närmast oändligt långa trådar. Trots allt detta är det fortfarande hyffsat populärt, själv har jag dock inte funnit tjusningen i det. Men jag åt det blandat med rå finhackad tonfisk en gång - supergott!<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Karp</span><br />Under mitt homestay passerade vi en liten karpdam och mina värdföräldrar förklarade att det är många Japaner som har som hobby att anlägga sin egen karpdam och odla upp ett par präktiga exemplar. Sen äter man upp dem! De förstod av min min att jag inte ätit karp förut och körde förbi matbutiken på vägen hem för att plocka upp lite färsk rå karp. Man åt den som den var, skuren i lagoma skivor som man doppade i nån lite senapssyrlig sås. Med tanke på att fisken äter typ skräp, smuts och sjögräs - I Sverige har man den ibland i dammar för att hålla vattnet klart - så var det förvånansvärt gott. Rå fisk i sig tycker jag sällan smakar någonting alls, men med såsen var det perfekt.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Sjögurka</span><br />Hade erkänt svårt att hålla masken när jag fick höra vad jag hade på talriken inne på en traditionell sushirestaurang tillsammans med värdfamiljen och deras vänner. Samtidigt var jag rätt glad och nyfiken. Det var också en riktigt intressant konsistens som är svår att förklara. Närmast liknar det nog bläckfisk i det att den är fullständigt len och strukturlös, lite gummiaktig. Det känns som om tänderna borde studsa iväg men istället glider de på något vis långsamt igenom "köttet"<br />För jag undrar huruvida det klassas till djur- eller växtriket...<br />Men tja, det var egentligen inte så dumt. Jag har ätit det igen.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Sjöborre</span><br />Det här lilla djuret (?) förvånade mig en aning. Jag undrar hur det ser ut när man öppnar upp en från början, det man får på (i) tallriken är en lös, kraftigt orangefärgad...skapelse som ser ut lite som en liten säck med fiskrom. I sig själv är den lite åt det bittra hållet, jag åt det på en skål med ris tillsammans med lika delar rå laxrom. Jädrar vad gott. Mjällt är bara förnamnet.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Ostron</span><br />Jag hade aldrig ätit ostron innan jag kom till Japan och om någon hade föreslagit det så hade jag förmodligen frågat vad det fanns för alternativ. Första gången fick jag ett grillat ostron, grillat i skalet, förmodligen det vanligaste sättet att äta dem i Japan. Och det var väl okej. Smakade mycket hav och det var roligt att ha provat men det kändes inte riktigt som att jag hade gjort det på "riktigt" förns jag ätit ett rått. Och det var fortfarande inget självändamål.<br />Men så var vi på utflykt med kulturklassen och vår lärare hade arrangerat ett möte med en lokal ostronodlare. Han tyckte det var roligt att träffa oss och få berätta lite, hans förfader hade nämligen själv varit och pluggat ostronodling i Frankrike när det begav sig, och var den som förde med sig kulturen på riktigt till Japan. Efteråt när vi kom ut på gårdsplanen stod det ett gäng damer och grillade ostron så det stod härliga till, de hade med sig en hel tunna ostron, förmodligen fiskade samma dag och det var bara att äta så mycket man orkade. Fantastiskt gott! Jag insåg att jag troligtvis aldrig kommer ha chans att äta såpass färska ostron igen, och passade på att fråga om man kunde få dra i sig ett rått. Ostronmästaren själv log glatt och lirkade flinkt upp skalet på ett gigantiskt exemplar och räckte över. Det var knappt att det fick plats i munnen, förmodligen såg jag skräckslagen ut medans jag kämpade ner det. Betyg: Det var väl varken jättegott eller hemskt. Lite spännande, men får jag välja skulle jag nog satsa på de grillade.<br /><br /><span style="font-weight: bold;">Sendai's specialitet.</span><br />Jag hade ju inte kunnat åka hem utan att prova stadens stolta specialitet, välkänt i hela landet. Kotunga. Traditionellt tillsammans med soppa på svans. Nog för att det var länge sedan jag fick en redig köttbit men det här var skitgott! Det är ett väldigt kompakt kött men skuret i halvtunna skivor som dessutom skåras innan de grillas funkar det fint. Soppan var inte heller dum, en klar buljong med en bit svans i, ett par kotor, tillsammans med lite finskuren kål. Yum!<br /><br />Men det behöver ju inte bara vara finsmakeri. Näst efter (eller före?) nudlar har ris med currysås blivit i det närmaste en nationalrätt. En kväll drog vi till en restaurang som serverar hela ett kilo ris med currysås som en portion. Kassörskan kunde inte hålla ansiktet när vi förkunnade att vi ville ha en tallrik var. På vägen dit försökte jag föreställa mig hur mycket det kunde vara men misslyckades.<br />De plockade fram sina största tallrikar, större än vad som hemma kan kallas för pizzatallrik. När de hävde upp riset insåg jag att ett kilo är en hel del. Sen kom såsen, skopa efter skopa. I skolkafeterian brukar man få en eller möjligtvis två. Men jag lyckades till min förvåning sätta i mig alltihop. Och bästa av allt var nästan priset, ca 45:- SEK.<br />Valde att promenera hem.<br /><br />Det är få saker man inte äter i Japan.<br />/JonasJonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-41539345189121412542008-06-16T18:00:00.001+09:002008-06-18T19:53:29.572+09:00A Japanese Wedding<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibTlzVrcazAuQ3Z28wquR0OKs3Lo2gj5uv5rOA9OFvhPgCL2GV3wZGjlktDbzAULVnayVc-kTDJQdMvFeAa4yX3E4oqRyqECcnP_BbNRQqVAtPiYG-ohl8nyFnCQ1uoYUvR85bL2YHtFWn/s1600-h/Wedding-2.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEibTlzVrcazAuQ3Z28wquR0OKs3Lo2gj5uv5rOA9OFvhPgCL2GV3wZGjlktDbzAULVnayVc-kTDJQdMvFeAa4yX3E4oqRyqECcnP_BbNRQqVAtPiYG-ohl8nyFnCQ1uoYUvR85bL2YHtFWn/s200/Wedding-2.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5206751854233081522" border="0" /></a><span style="color: rgb(102, 102, 102);">(from my Kagoshima homestay earlier this year)</span><br />I have been staying with a japanese countryside family for two weeks<br />and it is almost time to leave. I have been invited to attend a traditional japanese wedding, just six hours before my flight.<br /><br />We meet at a hotel where the party will later be held.<br />Only the family of the bride and groom will attend the ceremony at the shrine, friends and guests will arrive later. The families of the couple assemble in separate rooms with tatami mats. As people drop in, they greet the allready arrived by kneeling on the floor and bowing deeply, the head almost touching the floor for several seconds.<br />Some of the women most closely related to the family are dressed in kurotomesode, the most formal of all kimono. The designs are different yet they look strikingly similar. Black with family crests printed on the arms, back and shoulders. Golden belt and flower patterns surrounding the feet and legs in orange and red. The men are wearing black suits with white shirt and white tie. The fathers of the married to-be are wearing classic tuxedoes.<br />We get on the rented bus that will take us to the shrine, some 20 people.<br />The groom steps on the bus and is greeted with congratulations. He is wearing a black traditional mens kimono. Finally the bride arrives, all dressed in a shining white kimono, quite different from the normal style. Her head is hidden in a big white hood with some internal framing to keep its volume. She is constantly followed by a kimono-dressed woman that tends to her wedding kimono, helping her to sit down and patching up the make-up. There is also one or two other women who hold umbrellas, open dors for her etc.<br /><br />At the temple the equivalent of a baptism has just finished. We take off our shoes and step up to the square platform, the two families on either side and the couple seated in the middle. The ceremony last for about 30 minutes and contains the usual chanting of priests, plates of food presented to the couple and then offered to the gods, the sharing of some drops of sake and finally the rings, a tradition imported from the christian counterpart.<br />As we leave the shrine, several groups of people are waiting in line for their ceremonies, carrying infant babies dressed in - kimono.<br />I cant help thinking of the shrine as a ceremonial McDonalds, one short ceremony after the other. Get in, do your job and get out.<br /><br />Back at the hotel we get a group picture taken and enter the main hall.<br />It is huge. People are seated around big round tables spread across the floor. On one side there is a stage, on the other a podium with a big flower-filled table with two chairs for the couple. The tables closest to the couple are for important guests like company bosses, the families are seated at the far end. The couple enters, the bride now dressed in a luxurious red kimono.<br />The party starts with a video prestentation of the couple, how they met, their education, what they are doing and what they see in each other. Then the honored guests, the bosses of the companies that the couple is working for, make their good luck speach and then we start eating.<br /><br />The amount of food is staggering. Beer and sake is continuously provided. The table is set with at least four plates. Eggplant, tempura, lobster-terrine, a small sweet and something unidentifiable. As we eat the staff keep on bringing in new courses. Sashimi so beautifully arranged even a nobel-prize dinner would look dull, served on a plate filled with ice. Another plate with the best sushi I've ever tasted, a small piece of excellent beef, pink udon in soup, another bowl of soup, steamed egg and fruit. Soon, the bride and groom make a gracious exit to change clothes. They enter again wearing a four-button suit and beautiful white wedding dress. During the dinner, people grab a bottle of beer and their glass from the table and walk over to toast together with the host families, relatives or friends. Different entertainers from the invited guests and families take the stage, singing or speaking. At one point a group of friends of the groom walk in wearing next to nothing, display their beer-drinking abilities and invite the groom to the stage, he gets undressed and then smacked with a kind of folded paper bat for his past sins. He is also smacked by his wife, and they then exit to dress up in new outfits yet again.<br />The light is lowered and curtains withdrawn to reveal the couple in elegant black suit and voluminous pink dress. They are holding a candle together and pass through the room lighting candles at each table. Then they make a tearfilled speach to their parents and parents-in-law. About how much they love them and that they apologize for mistakes that they've made in their lives.<br />The parents respond to grant their child forgiveness and ultimately, to wish the couple good luck in the future as they leave their families to start a new one.<br />They all exit the room together and line up outside to say goodbye to all the guests.<br />Before the last guests have left the room, a host of waitresses and servants come streaming in to take care of all the dishes.<br />Within the hour, another wedding party will begin.Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-30278262246887419752008-06-11T22:31:00.003+09:002008-06-14T15:03:07.383+09:00Guam<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://farm4.static.flickr.com/3269/2575228376_e4ae43ecf1_m.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 200px;" src="http://farm4.static.flickr.com/3269/2575228376_e4ae43ecf1_m.jpg" alt="" border="0" /></a><br />Mitt sommarlov börjar den 28 Juli och slutar (senast) 8 augusti då vi har avslutningsceremoni. Dessförinnan är det nog bäst om jag hunnit packa mina paltor och städat ur rummet. Sen åker jag hem typ den 10e.<br />Så det var utan ett uns skam i kroppen som jag åkte iväg på en smygsemester till söderhavsön Guam med några kompisar förra veckan. Förväntningarna var höga.<br />Guam ligger typ halvvägs mellan Papua Nya Guinea och Japan, mitt ute i ingenstans. Förutom under regnperioden är vädret alltid vackert. Tror jag. Det är ju en paradisö.<br />Den ägs av USA och en stor del av ytan hör till militära baser. Den andra sysselsättningen är turism, typ 80% av alla turister är japaner. Tror det är för japaner ungefär vad Mallorca eller Kanarieöarna är för svenskar - alla känner till det.<br />Oj vad varmt det var! Jag klev ut från flygplatsen klockan 04 på morgonen och taxichaffisarna satt utanför och väntade i hawaiiskjorta (guamskjorta?) På kvällarna var det runt 28° och jag vet inte hur varmt på dagen, och fuktigt. Min taxichaffis frågade om jag var intresserad av en Happy ending varpå jag fick förklaringen att det börjar med massage och slutar med... mm det du.<br />Det var nu inte så högt på listan av prioriteringar, jag var nöjd om han kunde ta mig till hotellet.<br />Inte nog med att han förmodligen tog en väl lång väg för att komma fram, eftersom dollarsedlarna är så förbaskat lika råkade jag förväxla en en-dollarsedel med en hundring... Surt. Försökte trösta mig med att det hade blivit ungefär lika dyrt i Sverige men det bet inte riktigt.<br />Hursom, stranden var underbar! Det där klarblåa vattnet...vykortslikt.<br />Längs med huvudstråket var det naturligtvis mäkta turistigt. Alla stora varumärken trängdes (japaner älskar märkesprylar, var och varannan student har LuisVuitton-plånbok) och mellan dem diverse sjaskiga nattklubbar etc. Att hyra grejer eller göra aktiviteter, typ surfa, vattenscooter etc. var lite smådyrt så vi nöjde oss med soldyrkan, shopping, en tur till K-mart och junkfood. På onsdagen var vi två som hyrde cyklar för att ta oss till en lättare vandringsled, men min kompis föll i en kurva och fick åka till sjukan för att sys. Jag frågade hur många stygn och fick till svar att det gick åt fyra paket sutur...600 dollar slutade det på och då fick han studentpris. Surt.<br />Men han(vi) lärde oss vikten av reseförsäkring (det hade han inte). Indrivaren var en hemskt trevlig och mycket pratsam prick, det slutade med att han skjutsade oss till sitt hem och bjöd på en påse hemplockad mango - det stod ett gäng maffiga mangoträd på hans bakgård. Det kan man ju knappt drömma om!<br />Det vi saknade var ett körkort. Man hade kunnat hyra bil för inte mycket mer än för en cykel och det hade blivit så mycket roligare. Utan bil eller dyra gruppresor på ön är man nästintill orörlig och förvisad till allt det turistiga. It's Amerika.<br />Så jag var rätt nöjd efter tre dar, de andra stannade fyra. Rejält välgrillad och en aning bakis tog jag 04-flyget tillbaks till Osaka. Eftersom dagen var ung passade jag på med en dagstur till Nara, Japans första huvudstad. Väldigt lustigt ställe. De har ett enormt parkområde där rådjur springer omkring vilt, utan inhägnader. De var nu i det närmaste tama och ständigt på jakt efter mumsbitar från turister, varför bemöda sig att äta gräs när man kan bli matad med kakor? Överallt såldes speciella rådjurskex som man fick mata dem med. Det var en upplevelse. Jag var helt nöjd med att bara promenera runt ett par timmar fram tills eftermiddagen. En av de mysigaste platserna i Japan och mångas favorit.<br />På återseende!<br />/JJonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-67214710445408773462008-06-01T10:45:00.003+09:002008-06-01T10:59:15.580+09:00Nypremiär<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_KqyT4eYRqvqdjldmhOYXy8KZB-HMwld9GJQ8JEjlo8Id0yTL0d4tzK_1tC9iZPe6h949oaP4jKeQ6Ave8tELUC7ixGk0ZybKO7r2gcGFrFgFw2Gr-13_nx6RTHO004ca1C1RmhEyeBBM/s1600-h/Hiraizumi-10.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi_KqyT4eYRqvqdjldmhOYXy8KZB-HMwld9GJQ8JEjlo8Id0yTL0d4tzK_1tC9iZPe6h949oaP4jKeQ6Ave8tELUC7ixGk0ZybKO7r2gcGFrFgFw2Gr-13_nx6RTHO004ca1C1RmhEyeBBM/s200/Hiraizumi-10.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5206725951285319330" border="0" /></a><span style="color: rgb(102, 102, 102);">(Bild: Kvinna i 12-lagers kimono från 1100-talet)</span><br />Jisses. Nog för att jag var beredd på att tiden skulle gå snabbt, (Jag har ju roligt) men nu är det helt ofattbart hur jag för x månader sen tänkte att jag kunde vänta en vecka med nästa inlägg på bloggen tills jag hade nån ny bild att lägga upp. Det är så mycket som händer och så mycket man funderar på, hela tiden tänker jag att "det här vore roligt att lägga upp på bloggen"<br />Jag tänkte skriva när jag låg sjuk på julafton och missade en skidresa. Jag tänkte skriva när jag njöt av sommarvärme redan i Mars och jag tänkte skriva alla de gånger jag pratat med någon intressant människa och fått en ny liten synvinkel på någon liten men än så intressant detalj. Men det bidde inte så.<br />Just nu sitter jag mellan två halvsovande japaner längst bak i ett seminarierum. Tyckte att 5 timmars seminarie på fackjapanska lät som ett utmärkt tillfälle att få något gjort.<br />Under mitt två månaders vårlov har jag tagit mer än 2000 bilder, och jag önskar mest av allt att tiden bara kunde stanna för en månad så jag kunde hinna redigera alltihop.<br />Hann med 3 olika badhus på 24 timmar och en snöfestival i Sapporo. Sen firade jag födelsedag i Korea och besökte kalla krigets sista frontzon, den mellan nord- och sydkorea. Därefter bodde jag två veckor hos en familj lång ut på landsbygden i södra Japan. De pratade inte ett ord japanska men vi kirrade det tillsammans och jag hade en underbar tid och nu fullkomligt bubblar jag av glädje varje gång någon japan berömmer mig för min japanska. (de må säga det av artighet men jag suger åt mig som en svamp - förut visste jag ju att det var lögn) Och bäst av allt, sista dagen innan jag åkte fick jag följa med på ett traditionellt japanskt bröllop!<br />Samma dag som jag kom hem hann jag packa upp, tvätta, skriva på för stipendiet, packa igen, ta tre djupa andetag och sen for jag iväg till Kyoto för en vecka.<br />Det japanska folkets kärlek för Körsbärblommningen, sakura, är något som saknar motstycke och det är lätt att svepas med. Således var det med stor oro jag åkte till Kyoto en vecka innan april, som anses som den månad då blommningen brukar komma igång just där. Att missa en sån grej, dessutom tillsammans med sin nyfunna flickvän, vore lite som att missa sin egen nobelprisfest.<br />Men, precis som jag haft tur med typ allting annat det här året hade jag även tur den här gången.<br />Och nog är det något att se alltid, både sakura och Kyoto. Mer om det senare.<br /> Sen hann jag plugga lite innan det var det var dags för Golden Week, en samling helgdagar som, om de infaller lämpligt, kan bilda en mastig semestervecka från en helg till nästa. Nu var det inte riktigt såpass, men jag hann med en tur till Tokyo igen. Och jag vill redan dit igen.<br />Nästa vecka ska jag helt oförskämt smita iväg med några vänner till Guam, en söderhavsö mitt ute i ingenstans. Halva ön är en amerikansk militärbas, resten är en enda stor beach-resort.<br />Hemma i Sverige har ni väl fått sommarlov vid det här laget, för mig dröjer det tills slutet av Juli så jag skäms inte ett dugg =)<br />Jag har satt igång på riktigt på labbet den här terminen, en tidig dag går jag hem vid åtta på kvällen, desto oftare stannar jag till 22, 23, typ fem dar i veckan. Och det går frammåt, oftast.<br />När jag skriver det här är det två månader och tio dar tills jag blir tvungen att flytta hem igen. Förutom svenskt bröd och katten är det inte mycket jag saknar egentligen. Fast det ska man väl inte säga...<br />På återseende, alldeles snart. =)Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-31776117037259742812007-10-29T15:41:00.000+09:002007-10-29T23:18:58.726+09:00Im a legal alien!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.flickr.com/photos/jspyro/sets/72157602552995071/"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 160px;" src="http://farm3.static.flickr.com/2166/1652745356_9e4123eb5f_m.jpg" alt="" border="0" /></a>Nä jag gav upp engelskan, det var lite jobbigt ändå.<br />Oj så fort två veckor passerade, allting känns nyss men bloggen är evigt passé vilket jag lägger märke till varje gång jag kikar in för att läsa kommentarer. Men så har det ju hänt dubbelt så mycket också, brace yourselves;<br />Okej så jag har klättrat upp för ett berg, således kvalat in i ett bergsbestigargäng och funderar starkt på att skicka efter mina kängor. Och en flaska punch. Funnit en skara fotoentusiaster och hoppas på att styra upp något i den vägen också. Sen var det en måttligt häftig dansuppvisning på en skola, en massa festande och en massa nya japanska vänner (åtminstone småbekanta poster i diverse kontaktlistor - och mina ego-pr-playful style-visitkort går åt som gratismat på en studentbjudning)<br />En fredag testade jag att bara ta det lugnt och kura på rummet. Fick inte ett mail/mms/sms på hela dagen och kände mig genast rysligt ensam. Nuförtiden kan man känna sig ensam av att sitta själv på bussen. Mobilen går varm. Har knappt gjort ris i köket på två veckor.<br />Mer onsen, en sväng förbi en whiskyfabrik (och de snålade inte på drickat!) och så en J-popkonsert. J-pop är den smånya glada och glättiga japanska varianten av popmusik. Jag vet inte om just denna konserten var ett undantag men det var helt klart ett nytt koncept. Den hölls nämligen i en konserthall/auditorium vilket innebar numrerade platser och mjuka fotöljer.<br />Förvisso stod alla upp och klappade händer under hela konserten (orka!) men det kändes fortfarande lite smålamt. Jag såg en lycklig parvel som fått plats på första bänk och jammade järnet men det var den enda. Själva konserten var särdeles bra och jag saknade verkligen min kamera som de lyckades lura av mig i entrén. Leta efter いきものがかり (ikimonogakari)<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.flickr.com/photos/jspyro/1767218634/in/set-72157602550507898"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: right; cursor: pointer; width: 200px;" src="http://farm3.static.flickr.com/2147/1767218634_072eb6b93e_m.jpg" alt="" border="0" /></a>En annan lustig grej, jag var på Sendai's förmodligen enda irländska pub. Sades ha varit ett populärt tillhåll för <strike>gaijin</strike> internationellt folk och engelskbegåvade japaner. Jag hann dock bara till avslutningspartajet innan stället stängdes. Det lustiga var inte det faktum att puben var irländsk, utan snarare det...hrm japanska sätt som baren var organiserad efter. Man köade nämligen fram till den enda kassan, beställde och betalade för det man ämnade dricka och fick så ett kvitto med könummer, varpå man ålade sig fram till själva bardisken, väntade tills man fick syn på ett bekant antal glas med bekant innehåll och bytte slutligen kvitto mot dricka.<br />Detta tycktes innebära en synnerligen stressfri situation för barpersonalen, som dessutom gjorde sig besväret att servera folk vid borden! I en fullkomligt fullsmockad pub! Mest stressad var nog jag i det här fallet. En guiness kostade ungefär studentpris men smakade inte riktigt lika bra som i källaren på Uplands. Och stämningen var på topp så roligt var det.<br /><br /><a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://www.flickr.com/photos/jspyro/1629541771/in/set-72157602550507898/"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 161px;" src="http://farm3.static.flickr.com/2092/1629541771_5e711fdd6e_m.jpg" alt="" border="0" /></a>Desto vanligare är nog konceptet att ha roligt först och pröjsa sen (och själva betalningsmomentet brukar inte heller dra ner på stämningen). Jag bekantade mig snabbt med begreppet のみほだい (nomihodai) som innebär att man under en viss tid, vanligtis två timmar, får beställa vad man vill och hur mycket man vill från drinkmenyn och betalar därefter ett fast pris, nånstans runt 100 SEK. Flat-rate drinking. Det tär hårt på den skandinaviska kontingenten...<br />Kan kombineras med mat eller kareoke. En gång var vi på Shabu-shabu tabehodai. Samma grej, två timmar, fast pris men denna gång var det kött som bjöds. All you can eat meat.<br />Shabu-shabu är en måltid där man doppar ytterst tunt skuret kött i kokande vatten med grönsaker, swichar runt det ett tag och doppar i sås innan man äter. Fantastiskt gott!<br />Såpass att man mycket väl kan sitta och äta i flera timmar. Emellanåt smyger de in en tallrik nya grönsaker mellan köttallrikarna, och så håller man på.<br />Japanerna är dessutom mästare på att producera bra kött. En och annan bit kotunga har väl slunkit ner också.<br />För tillfället viskas det allt oftare om ett ställe som har tabehodai på tårtor och kakor...<br />Och så är det ju 7-timmars kareoke med gratis läsk och mjukglass. Hittils har jag mjuknat efter 3.<br /><br />Idag var jag och hämtade ut mitt japanska ID-kort, kan nu stoltsera med att vara certifierad alien. (Alien registration certificate) Hittils har polisen mumlat bryskt när jag presenterat mitt svenska ID-kort =)<br />Jo och så blev jag känd i tv när jag flanerade på konstutställning senast: <a href="http://en.sevenload.com/videos/SE9tMmy/Japanese-Television-Sendai">Länk</a>Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com6tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-76271664226095583672007-10-09T19:02:00.000+09:002007-10-13T18:42:43.604+09:00Best day ever<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAAEyXZ2V7CMi77Fy9Rs8-5Q0yM0l0Qi2cmP6AXz3VTQVoplb0cKJ9F3DmzEoCkYdQR4fsxPChGicPzUrBabG84pt9QTdVkd564xfW-0uYEytW2LsFI5rXYjE2ymzRzTUb2S2ElyFTXpp8/s1600-h/YouAreHear.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiAAEyXZ2V7CMi77Fy9Rs8-5Q0yM0l0Qi2cmP6AXz3VTQVoplb0cKJ9F3DmzEoCkYdQR4fsxPChGicPzUrBabG84pt9QTdVkd564xfW-0uYEytW2LsFI5rXYjE2ymzRzTUb2S2ElyFTXpp8/s200/YouAreHear.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5120726339031510578" border="0" /></a><br />Ok so I've wanted to try writing in english for some time. This probably doesn't mean that i will abandon swedish, I'll keep all the juicy secrets for the homecountry ;)<br />As you might have noticed, my stay here started out pretty great. Still, the last couple of days have been even better.<br />I bought a bike. And if you'd been walking to campus here a few days you would know that it's a big deal.<br />The university has many campuses spread out across town, I go to two of them.<br />Kawauchi is a 30min walk from the dorms, not much elevation. I have most classes there. My research training and science classes are at Aobayama campus, on top of a hill, about 20 min from Kawauchi. To give you a sense of the height, when I biked down the hill at the end of the day my eyes watered from the speed and I got "lock för öronen". And for the folks in Uppsala; uppsalaknölen kan slänga sig i backen (inte jag, kanten man måste cykla upp på).<br />My feelings toward a bike have never been so passionate.<br />And people bike all over the street, on both sides and on the sidewalks where available, so there's no risk of being yelled at for casually cruising the street where it's the most comfortable (like in another student town I know of)<br />Second thing, my Research training began. The first day was amazing. The group feels like a big family, Prof. Yamashita bought us dinner and I got a labcoat and started fiddling in the lab right away. Basic stuff though, weighing, dissolving, filtering, calculating yield. (which I did manage to fail :) But its lots of fun, and if i just concentrate I might pick up some japanese on the way. They are doing some interesting research on new electrode materials for fuel cells, replacing the rare and expensive platinum used today.<br />Peculiar thing is, people stay in the lab until eleven or twelve at night, every single day. They never come in before ten in the morning though.<br />I was baffled about my schedule before, starting at 9am and ending at 6pm four days a week. But this week I have left the lab around 8pm and I've liked it. They told me I should just leave whenever I want to. We are having dinner together almost every day and afterwards there's a period of stray talking, people brushing their teeth etc.<br />Something I've unknowingly managed to break by rushing into the lab immediately.<br />I also noticed that every single bookshelf, machine and big bulky thing in general is fastened to the wall with wires, reminding you of the ever present risk of earthquakes. I probably shouln't tell you that the probability of...no I shouldn't.<br />I even started thinking that i might skip a class just to be able to spend more time hanging around in the lab. Six hours of experimental physics every week is a tempting sacrifice.<br /><br />Actually, I've been writing on this blogpost for the last five days. I just don't have any time to spend in my room. It's either staying late at the lab and then getting together with some friends to watch tv-series on the kitchen flatscreen.<br />Or it's a welcome party somewhere. Or a night out in town. And if nothing else there's allways just a regular corridor-party waiting.<br /><br />Ou! And I went to Matsushima, one of Japans three 'official scenic wonders'. Apparently the best one of them, if you ask the Sendai:ians. It is a bay filled with small islands that are covered with pinetrees, like a mini-archipelago. My expectations were probably blown out of proportions. I didn't find it supercool, but it was nice. I bet it would be even better if you had your own boat. The tourist round-trip boat was good though. Some of us fell asleep after a long days walking, I discovered the tradition of feeding the seagulls with french fries, I probably shot a hundred pictures in just an hour.<br />Next week I'll hike the mountains. And Im thinking of taking some daily-life pictures, its rapidly getting colder. Some days are almost too cold to just wear a t-shirt!Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com7tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-6857525186547198872007-10-01T21:26:00.000+09:002007-10-02T23:04:34.098+09:00Reflections<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="http://farm2.static.flickr.com/1054/1463472423_78669a5d6b_m.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 200px;" src="http://farm2.static.flickr.com/1054/1463472423_78669a5d6b_m.jpg" alt="" border="0" /></a>Nu börjar man ju så sakteliga sjunka in i hela grejen med Japan, man kan i alla fall föreställa sig att man gör det, och det är en del lustiga grejer jag lagt märke till.<br />Bland det första jag tänkte på var att det inte finns några papperskorgar i stan. Typ ingenstans. Man undrar ju vart allt skräp tar vägen, för på gatan ligger det inte.<br /><br />Köer<br />Japanarna älskar köer mer än vi gör! Det allra roligaste är när<br />riktigt många personer ska upp för samma rulltrappa. Man hade ju kunnat tro att folk trycker ihop sig så tätt som möjligt för att komma upp fort men så är inte fallet. Nej genast bildas en lång smal kö och man väntar snällt på att kliva på, en och en i taget, gärna på vartannat trappsteg. En och annan tonåring och businessgubbe slinker förstås förbi och går upp vid sidan om, men de flesta står.<br />Och har du nånsin sett en perfekt en-och-en kö slingrandes framför busstationen, 10 min innan bussen överhuvudtaget kommer?<br />Och eftersom de har vänstertraffik så är det omvända spelregler i rulltrappan också, om det inte är kö så ställer jag mig fortfarande spontant på högersidan och förvirrar de som vill gå förbi.<br /><br />Ute på gatan är det ännu värre. Du vet hur det är när man håller på att gå in i någon som går åt motsatt håll. Du väjer vänster, den andre väjer höger, båda kör tvärt om och så håller man på så ett tag tills det löser sig. Jag får den grejen typ en gång i timmen. Och det blir nog inte lättare av att man är van vid höger- resp. vänstertraffik.<br />Och så känns det som att man går mot strömmen rätt ofta också.<br />Tidvis tassar man omkring som ett skrämt djur längs med varje vänsterkant man kan hitta. Jag som trodde jag var stadsvan...<br /><br />Jag har börjat tänka på engelska ibland också. När jag väntade<br />på Shinkansentåget tänkte jag gång på gång "That is so totally cool". Dels den absurda längden på tåget. Dels faktumet att städpersonalen väntar på perrongen och bugar när tåget kommer, går in och gör sin grej och sen radar upp sig på perrongen och bugar för passagerarna innan de försvinner. Och sen var det en sista grej som tog ett tag att klura ut. Överallt på perrongen fanns det nämligen tejpade gångar i flourescerande grönt och rött, med pilar i dem. Har sett något liknande på tunnelbanestationerna där gula linjer indikerar om man ska hålla till höger eller vänster, så folk slipper krocka hela tiden.<br />Men här pekade pilarna åt samma håll.<br />Till slut kom jag på att tågen har "green seats" motsvarande business class. De tejpade markeringarna visade var man skulle ställa sig och köa för att hamna precis framför en dörr, var klass för sig även om båda ska in genom samma dörr. Inget lämnas åt slumpen.<br />Var tvungen att busa lite genom att dumpa mina väskor längst fram i min köbox eftersom jag var tidig, och sen kliva bort en bit för att fota.<br />Mycken förvirring följde när folk började trilla in, det är tydligt att det inte är "rätt" att paxa plats och sen gå därifrån. En del prövade att stå lite framför och lite på sidan. Men köboxens linjer gick inte att ta miste på, den slutade precis framför mina väskor och man vill inte gärna stå ensam utanför kön, så tillslut hade jag en beskedlig svans efter mig när jag fotat färdigt.Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com5tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-34059472338080817302007-10-01T19:59:00.000+09:002007-10-01T21:17:50.437+09:00Äntligen hemma<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjen0UDPc0U9uI7lKUdgshlTpKkZYBRIXUe9FOtRpOXs5dhQkhUQFBEW3MClBUgisexRpND51G8NVLs5EUekAC2-6WesEPFgTdtd9Y0ZRohjw8EQflcwQ9PcsvETm6aZN1WCYEQAwPZswn-/s1600-h/rumpdush_small.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjen0UDPc0U9uI7lKUdgshlTpKkZYBRIXUe9FOtRpOXs5dhQkhUQFBEW3MClBUgisexRpND51G8NVLs5EUekAC2-6WesEPFgTdtd9Y0ZRohjw8EQflcwQ9PcsvETm6aZN1WCYEQAwPZswn-/s200/rumpdush_small.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5116341235354570754" border="0" /></a><br />Jag svävar på små fluffiga moln just nu. Det här stället är helt otroligt. Från vad jag läst på en blog från Sendai från förra året kunde jag se fram emot kackelackor på rummet och modemuppkoppling (vet inte vad som är värst)<br />Men vi hade turen att få flytta in i ett helt nybyggt hus och just nu känns det som att man är bortskämd bortom gränser. Allt är verkligen helt nytt. Köket gnistrar, har en stor platt-tv och den största diskho jag nånsin sett. Alla rummen har AC. Toaletterna har såndär rumpdush och belysningen är automatisk. Tvättmaskinerna har inbyggd tumlare. Handfaten har automatiska kranar. Och. De har bredband!<br />Jag är helt vild.<br />Och så har jag balkong. Skrattade lite när jag såg utsikten, bilder ligger uppe på Flickr.<br />Sängen är ju rätt hård, och kort, men för övrigt ska jag nog kunna överleva här :)<br />Var ett gäng som åkte till ett onsen (japanskt badhus) i lördags, jag börjar förstå varför hela landet kryllar av dem. Ofta tar de mineralrikt varmvatten från den vulkaniska berggrunden. Inte lika tokvarmt som badhuset i Asakusa, bara varmt och skönt, När man badat runt lite i de olika bassängerna och känner att mattheten tar överhanden går man och lägger sig i sovsalen ett tag. Och när man vaknar smyger man ner till restaurangen, fortfarande i yukata (badrock) och små tofflor. Mys.Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com4tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-6036703274130041272007-09-24T15:30:00.000+09:002007-09-24T21:49:01.138+09:00Jag vill ha mer!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjQUDsIZP7Qha5WDVHhfqZY9PitBl1P8YwNjh0PkMBZvIXk-8iAQXZ901b79yfPOOAYGUm2FxsF8QU8smJSgh84zFw2BD4EqjGPoNFU5OdAfpoctA1CTQuYYDfpEqvJQ4iY9UdfZUlTK00/s1600-h/1428579850_f2f12585bf_o.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgjQUDsIZP7Qha5WDVHhfqZY9PitBl1P8YwNjh0PkMBZvIXk-8iAQXZ901b79yfPOOAYGUm2FxsF8QU8smJSgh84zFw2BD4EqjGPoNFU5OdAfpoctA1CTQuYYDfpEqvJQ4iY9UdfZUlTK00/s200/1428579850_f2f12585bf_o.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5113751538649771394" border="0" /></a><br />Just nu sitter jag och skriver på ett ställe som jag trodde skulle vara ett mysigt mangacafé. Men av sortimentet av vuxenfilmer att döma verkar det snarare vara en annan typ av avkoppling som är populärt här.<br />Imorrn åker jag till Sendai, så nu är sköna sommarlovet slut. Två år till nästa gång. Jag känner redan att jag inte vill lämna Tokyo, här skulle man inte aldrig få tråkigt.<br />Så vad har hänt sen sist:<br /><br />En dag tog jag en sväng förbi Tsukiji, Tokyos fiskmarknad.<br />Gick upp 05 och kom fram vid halv sju. Egentligen lite för sent, missade auktionen som lär vara häftig i sig. Men kommersen var i full gång. Små truckar surrade runt överallt, i de trånga gångarna gick spekulanter och hälsade hjärtligt på sina favoritförsäljare och eyeball:ade dagens utbud. Man gjorde sitt bästa för att dra in magen, krympa ihop och inte ta nån plats alls när sega gamla gubbar morrade en i ryggen och ville förbi.<br />Stämningen var fantastisk. Motorbuller och bandsågar, stänkande fiskvatten, liv och rörelse (inte minst i lådorna)<br />När den häftigare delen av faunan synats och fotats letade jag upp en restaurang precis i närheten och åt min första sushifrukost.<br />Kändes väl lite märkligt just till frukost men det smakade bra. Den där gråa massan somliga envisas med att ha i sallad har fått mig att tro att tonfisk är äckligt. Jag har verkligen ändrat mig. Så mer sushi lär det bli. Slår surströmming.<br />Resten av dagen promenerade jag runt i flashiga Ginza. Kikade bla.a på Sony building och browsade lite i Japans äldsta department store. Lite mer haute couture än jag mäktade med, fast barnavdelningen var klart tuffast. För parveln på knappa metern fanns det både kritstrecksrandig Armanikostym och Rolf Lauren-outfits. För de där dagarna med barnmatslunch på country club:en...<br />Var helt utslagen när jag kom tillbaks vid 16-tiden och passade på att testa badhuset ett par kvarter bort. Mysigt ställe. Alla är jättenakna, man sitter på en pall och dushar och det var 40 grader i vattnet i den kalla änden. Stolt som klarade mig därifrån att svimma.<br /><br />På lördagen promenerade jag runt i Imperial Garden. Man kommer inte in så att man ens kan få syn på själva palatset men trädgårdarna runtomkring är öppna. Cupnoodles till frukost (lunch) borgade för en stadig middag, det var nog de bästa revbensspjällen jag ätit. Med Asahiöl och garlic green beans istället för pommes blev det ju lite småjapanskt i alla fall.<br /><br />Söndagen var äntligen lite mulen, tidigare har det varit runt 30 grader varmt. Åkte upp i stadshuset för att kolla på utsikten. Nog är det en rätt stor stad alltid men det var inte en lika häftig vy som jag hade trott. Tunnelbanekartan är däremot en mustig vy. Blir fortfarande helt perplex när jag ser den. (<a href="http://www.tokyometro.jp/rosen/rosenzu/pdf/rosen_eng.pdf">Länk</a>)<br />Stationen närmast stadshuset heter Shinjuku, en av de största knutpunkterna i Tokyo. Varje dag passerar ca tre miljoner människor här, och det märktes. Vid lunchtid var det nästan som ett dån av allt folk som bara sprutade ut ur alla gångar. Man bara häpnar.<br />Fortsatte till Harajuku som är favoritstället för coola japanska ungdomar som vill synas i sina galna kläder. Det var inte svårt att hitta dem. I hörnan av en stor bro skockades en folksamling i en halvcirkel. Innanför satt några kompisgäng (i galna kläder) och fixade med håret och pratade till synes obesvärat medans fotograferna avlöste varann. Lite smålustigt. Det här är nog ett av de viktigaste shoppingdistrikten och således var det också otroligt mycket folk överallt. Alla flashiga modemärken finns representerade och istället för att bara ha en butik så har de ett helt hus. En del har ju dessutom ett helt hus i Ginza.<br />Alla dessa proportioner.Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-80901971383008843072007-09-20T09:14:00.000+09:002007-09-20T10:06:43.172+09:00Hello TokyoJa då var man här. Tankarna surrar runt i huvudet värre än traffiken utanför. Har passerad allt från euforisk glädje till...mja det har nog mest varit glädje egentligen. Var dock lite småtrött, sov inte en blund på planet. Gjorde mig av med väskan på ett tubhotell i Akihabara (elektronikdistriktet) och flanerade runt resten av dagen. Blev helt stressad. Dels ville jag äta och visste inte riktigt var jag skulle gå in. Restaurangerna är så små att man hinner gå förbi dem innan man hunnit lägga märke till dem. Dels var det allt folk och ljud och reklamutropare och musiktrudeluttar. Och slutligen, det som kanske var mest stressande av allt, nämligen priserna. Herregud de skänker ju bort alltihop! Svårt att koncentrera sig och hålla sig verklighetsförankrad. (och vilka linser sen...)<br />Tillslut letade jag upp en park för att pusta ut. Försökte skriva lite men nickade till mitt i var vart fjärde ord så det blev inte mycket till sammanhang. Helt färdig.<br /><br />Tubhotellet blev en episod i sig. Underbart att få duscha och kliva ner i ett varmt bad, dra på sig en morgonrock och sen somna som en sten runt 18-tiden. Check-out var senast 10 så jag ställde klockan på panelen i väggen. Tuberna var förvånansvärt rymliga, varför begära ett helt rum när allt man är ute efter är en säng? Kudden var lite skum, fylld med plastpärlor, men det funkar.<br />Snoozade en halvtimme, kände mig inte direkt pigg men rätt okej, lite jetlag får man ju räkna med. Gick ner för att checka ut. Packade i ordning väskorna osv. I disken undrade de om jag verkligen skulle checka ut och inte bara komma tillbaks men det skulle jag ju inte. Sade adjöss och gick ut på gatan för att ta mig till nästa boende och göra mig av med väskan. Det var mörkt ute. Inte bara mulet utan verkligen mörkt. Tänkte att det var ju himla lustigt att solen ännu inte gått upp fast klockan var tio. Lite väl märkligt kanske.<br />Insåg snart att det kväll och att jag förbisett hela am/pm-grejen. Alarmklockan hade stått på 9pm och jag hade bara sovit tre timmar. Gick skamset tillbaks till disken mumlade nån förklaring, fick tillbaks nyckeln och smög tillbaks till sängen igen.<br />Nu har jag sovit typ 13 timmar, fortfarande trött men på rätt spår. Och så har jag ju lärt mig am/pm ordentligt :)Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-66764695690519755222007-09-18T20:28:00.000+09:002007-09-18T20:33:55.810+09:00En route<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsQLgTOfqBbRbnZ5FbCAzhiP860os0uvwRpiwHfm5pDbx8c9RdNW637OWTzhsMAQ-tWb9_dVUNBVtNeQP3kWFu2ZTmPUmrbVF4qx4gR-TZAfMckepNIvKzFg-hNcoaWPdKPY0GH9ike_km/s1600-h/frukostmacka.JPG"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer; width: 176px; height: 176px;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsQLgTOfqBbRbnZ5FbCAzhiP860os0uvwRpiwHfm5pDbx8c9RdNW637OWTzhsMAQ-tWb9_dVUNBVtNeQP3kWFu2ZTmPUmrbVF4qx4gR-TZAfMckepNIvKzFg-hNcoaWPdKPY0GH9ike_km/s320/frukostmacka.JPG" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5111505017591769474" border="0" /></a><br />Så är det gjort. Sista rostmackan med kaviar, sista klappen på katten. Har ägnat senaste veckan åt att uppskatta saker i allmänhet, just eftersom det snart byts ut mot något helt annat. Typ som att ligga i soffan och kolla på tv eller äta rostat fullkornsbröd till frukost.<br />Resfeber? Inte det minsta. Jo lite på flygbussen i morse kanske. Annars har jag mest varit upptagen med att spara alla förberedelser till sist och sen försöka hinna med att med lugnet i behåll. Senast i söndags kväll fick jag för mig att jag skulle åka nästa morgon. Inte en pryl packad. Känn panikångesten.<br />Stor förvåning i natt när vågen visade 2,4kg övervikt. (För väskan)<br />Mina 1,5kg guideböcker (hur ska man välja?) eller terminsförbrukning av choklad ville man ju knappast mista. Men det löste sig, axelväskan väger säkerligen över 10kg nu :)<br />Annars är det flygspaning i köpenhamn som gäller för ett par timmar framöver, I love it!Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-1606252011056337422.post-55000443119922915462007-08-11T04:07:00.000+09:002007-10-02T23:11:08.684+09:00Välkommen!<a onblur="try {parent.deselectBloggerImageGracefully();} catch(e) {}" href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieRfN6GZzBk3z9ceVMkCQzTrU0O9xMt76aUFYeEUyNiDbsTgTQnui3_wcmL1xdbK75VhzNNfqJrAwURZEcTglqQMDvsEit7FDZXyK73vLPBuVZF3m3V5n5mD4uHswVcV4FmNrrmoq1OgfI/s1600-h/Cherryblossom.jpg"><img style="margin: 0pt 10px 10px 0pt; float: left; cursor: pointer;" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEieRfN6GZzBk3z9ceVMkCQzTrU0O9xMt76aUFYeEUyNiDbsTgTQnui3_wcmL1xdbK75VhzNNfqJrAwURZEcTglqQMDvsEit7FDZXyK73vLPBuVZF3m3V5n5mD4uHswVcV4FmNrrmoq1OgfI/s320/Cherryblossom.jpg" alt="" id="BLOGGER_PHOTO_ID_5097171086513229394" border="0" /></a><br />Det här är min resedagbok. Jag kommer spendera 11 månader i Japan och jag skriver här både som ett minne för egen del men kanske framförallt som ett sätt att kommunicera mina äventyr med mina vänner. Skriv hemskt gärna kommentarer i botten av sidan!<br /><br />Titeln, som du kanske klurat ut, syftar på tidsskillnaden mellan Svarige och Japan. Dock gör inte Japan någon skillnad mellan sommartid och vintertid, så för tillfället är det väl egentligen 7 timmar, men ändå.<br /><br />Bakgrund:<br />Jag har pluggat kemi i två år i Uppsala. I höstas kom jag, hyffsat plötsligt, på att ett års utlandsstudier vore roligt. Så jag sökte och kom in på ett universitet i det absolut mest häftigaste land jag kan tänka mig, Japan, via Uppsalas utbytesprogram.<br />Jag kommer läsa kemi och japanska på Tohoku University i <a href="http://en.wikipedia.org/wiki/Sendai">Sendai</a>, ca 40 mil norr om Tokyo.<br />Skolstarten är första oktober men jag tänkte åka ner i slutet av september och svansa runt ett par dar i Tokyo innan mitt sommarlov tar slut.<br /><br />Bilder under resan hittar ni här: <a href="http://www.flickr.com/jspyro/collections">http://www.flickr.com/jspyro/collections</a>Jonas Sandellhttp://www.blogger.com/profile/07116517837098594034noreply@blogger.com0