Jag vill ha mer!

Just nu sitter jag och skriver på ett ställe som jag trodde skulle vara ett mysigt mangacafé. Men av sortimentet av vuxenfilmer att döma verkar det snarare vara en annan typ av avkoppling som är populärt här.
Imorrn åker jag till Sendai, så nu är sköna sommarlovet slut. Två år till nästa gång. Jag känner redan att jag inte vill lämna Tokyo, här skulle man inte aldrig få tråkigt.
Så vad har hänt sen sist:

En dag tog jag en sväng förbi Tsukiji, Tokyos fiskmarknad.
Gick upp 05 och kom fram vid halv sju. Egentligen lite för sent, missade auktionen som lär vara häftig i sig. Men kommersen var i full gång. Små truckar surrade runt överallt, i de trånga gångarna gick spekulanter och hälsade hjärtligt på sina favoritförsäljare och eyeball:ade dagens utbud. Man gjorde sitt bästa för att dra in magen, krympa ihop och inte ta nån plats alls när sega gamla gubbar morrade en i ryggen och ville förbi.
Stämningen var fantastisk. Motorbuller och bandsågar, stänkande fiskvatten, liv och rörelse (inte minst i lådorna)
När den häftigare delen av faunan synats och fotats letade jag upp en restaurang precis i närheten och åt min första sushifrukost.
Kändes väl lite märkligt just till frukost men det smakade bra. Den där gråa massan somliga envisas med att ha i sallad har fått mig att tro att tonfisk är äckligt. Jag har verkligen ändrat mig. Så mer sushi lär det bli. Slår surströmming.
Resten av dagen promenerade jag runt i flashiga Ginza. Kikade bla.a på Sony building och browsade lite i Japans äldsta department store. Lite mer haute couture än jag mäktade med, fast barnavdelningen var klart tuffast. För parveln på knappa metern fanns det både kritstrecksrandig Armanikostym och Rolf Lauren-outfits. För de där dagarna med barnmatslunch på country club:en...
Var helt utslagen när jag kom tillbaks vid 16-tiden och passade på att testa badhuset ett par kvarter bort. Mysigt ställe. Alla är jättenakna, man sitter på en pall och dushar och det var 40 grader i vattnet i den kalla änden. Stolt som klarade mig därifrån att svimma.

På lördagen promenerade jag runt i Imperial Garden. Man kommer inte in så att man ens kan få syn på själva palatset men trädgårdarna runtomkring är öppna. Cupnoodles till frukost (lunch) borgade för en stadig middag, det var nog de bästa revbensspjällen jag ätit. Med Asahiöl och garlic green beans istället för pommes blev det ju lite småjapanskt i alla fall.

Söndagen var äntligen lite mulen, tidigare har det varit runt 30 grader varmt. Åkte upp i stadshuset för att kolla på utsikten. Nog är det en rätt stor stad alltid men det var inte en lika häftig vy som jag hade trott. Tunnelbanekartan är däremot en mustig vy. Blir fortfarande helt perplex när jag ser den. (Länk)
Stationen närmast stadshuset heter Shinjuku, en av de största knutpunkterna i Tokyo. Varje dag passerar ca tre miljoner människor här, och det märktes. Vid lunchtid var det nästan som ett dån av allt folk som bara sprutade ut ur alla gångar. Man bara häpnar.
Fortsatte till Harajuku som är favoritstället för coola japanska ungdomar som vill synas i sina galna kläder. Det var inte svårt att hitta dem. I hörnan av en stor bro skockades en folksamling i en halvcirkel. Innanför satt några kompisgäng (i galna kläder) och fixade med håret och pratade till synes obesvärat medans fotograferna avlöste varann. Lite smålustigt. Det här är nog ett av de viktigaste shoppingdistrikten och således var det också otroligt mycket folk överallt. Alla flashiga modemärken finns representerade och istället för att bara ha en butik så har de ett helt hus. En del har ju dessutom ett helt hus i Ginza.
Alla dessa proportioner.

Hello Tokyo

Ja då var man här. Tankarna surrar runt i huvudet värre än traffiken utanför. Har passerad allt från euforisk glädje till...mja det har nog mest varit glädje egentligen. Var dock lite småtrött, sov inte en blund på planet. Gjorde mig av med väskan på ett tubhotell i Akihabara (elektronikdistriktet) och flanerade runt resten av dagen. Blev helt stressad. Dels ville jag äta och visste inte riktigt var jag skulle gå in. Restaurangerna är så små att man hinner gå förbi dem innan man hunnit lägga märke till dem. Dels var det allt folk och ljud och reklamutropare och musiktrudeluttar. Och slutligen, det som kanske var mest stressande av allt, nämligen priserna. Herregud de skänker ju bort alltihop! Svårt att koncentrera sig och hålla sig verklighetsförankrad. (och vilka linser sen...)
Tillslut letade jag upp en park för att pusta ut. Försökte skriva lite men nickade till mitt i var vart fjärde ord så det blev inte mycket till sammanhang. Helt färdig.

Tubhotellet blev en episod i sig. Underbart att få duscha och kliva ner i ett varmt bad, dra på sig en morgonrock och sen somna som en sten runt 18-tiden. Check-out var senast 10 så jag ställde klockan på panelen i väggen. Tuberna var förvånansvärt rymliga, varför begära ett helt rum när allt man är ute efter är en säng? Kudden var lite skum, fylld med plastpärlor, men det funkar.
Snoozade en halvtimme, kände mig inte direkt pigg men rätt okej, lite jetlag får man ju räkna med. Gick ner för att checka ut. Packade i ordning väskorna osv. I disken undrade de om jag verkligen skulle checka ut och inte bara komma tillbaks men det skulle jag ju inte. Sade adjöss och gick ut på gatan för att ta mig till nästa boende och göra mig av med väskan. Det var mörkt ute. Inte bara mulet utan verkligen mörkt. Tänkte att det var ju himla lustigt att solen ännu inte gått upp fast klockan var tio. Lite väl märkligt kanske.
Insåg snart att det kväll och att jag förbisett hela am/pm-grejen. Alarmklockan hade stått på 9pm och jag hade bara sovit tre timmar. Gick skamset tillbaks till disken mumlade nån förklaring, fick tillbaks nyckeln och smög tillbaks till sängen igen.
Nu har jag sovit typ 13 timmar, fortfarande trött men på rätt spår. Och så har jag ju lärt mig am/pm ordentligt :)

En route

Så är det gjort. Sista rostmackan med kaviar, sista klappen på katten. Har ägnat senaste veckan åt att uppskatta saker i allmänhet, just eftersom det snart byts ut mot något helt annat. Typ som att ligga i soffan och kolla på tv eller äta rostat fullkornsbröd till frukost.
Resfeber? Inte det minsta. Jo lite på flygbussen i morse kanske. Annars har jag mest varit upptagen med att spara alla förberedelser till sist och sen försöka hinna med att med lugnet i behåll. Senast i söndags kväll fick jag för mig att jag skulle åka nästa morgon. Inte en pryl packad. Känn panikångesten.
Stor förvåning i natt när vågen visade 2,4kg övervikt. (För väskan)
Mina 1,5kg guideböcker (hur ska man välja?) eller terminsförbrukning av choklad ville man ju knappast mista. Men det löste sig, axelväskan väger säkerligen över 10kg nu :)
Annars är det flygspaning i köpenhamn som gäller för ett par timmar framöver, I love it!